November 2026
Kära församlingsbo!
När jag skriver detta har det regnat i flera dagar. Höstfärgerna är fortfarande starka, men det känns i hela kroppen att höstmörkret ligger på lur. En av församlingens vaktmästare passade på att köpa några extra förpackningar ljus i veckan som var - kanske även hon kände på sig att det är dags att förbereda sig för det som snart är här?
Vi människor hanterar mörkret på så många olika sätt. Både det yttre mörkret och det där som kan drabba oss på insidan ibland. Det yttre mörkret kan både göra oss rädda och vara mysigt (med hjälp av en balja te, ett tänt ljus och kanske en bok). Det inre mörkret kan vara lite svårare att hantera - och gör vi inte det blir det lätt så att mörkret hanterar oss.
Nu är det snart Allhelgona, då vi får hedra, minnas, sörja. Vi får tända ljus på gravar och i minneslundar. En fin och viktig tradition som blir allt viktigare i vårt land. Allhelgona kan också vara en påminnelse om att våga umgås med det inre mörkret då och då. Låtskrivaren Tomas Andersson Wij sjunger i ”Vänj dina ögon”:
Vänj dina ögon vid mörkret
Så att du att kan se
Att världen är öppen
Full av tecken
Vänj dig vid tanken
Att det mesta är sagt och gjort
Tiden gick för långsamt här
Tills den plötsligt gick för fort
Vänj dina ögon vid mörkret
Vänj dig vid själv
Din rädsla är värre
Än det du är rädd för
Den stillhet du bett om
Och alltid jagat ifrån
Den finns här i mörkret
Den finns här
Vänj dina ögon
Vänj dem så du kan se
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Mattias,
er församlingsherde