Sommaren går mot sitt slut, kvällarna är inte längre så ljusa som i juni. Daggen lägger sig i gräset, trädens löv har fått en mörkare grön ton och många börjar komma tillbaka till vardagen från semestrar och annan ledighet.
För tio år sedan, augusti 2015, steg jag in i Församlingsgården för första gången. Efter många år som präst i Norrköping ville jag ha en förändring och hade sökt ett vikariat, om 10 månader, som präst i Åtvids församling. Nu, 2025, 10 år senare, står jag åter inför en ny förändring.
Min semester i år blir låååång…… och den kommer att avslutas med att min anställning i Åtvids församling upphör. Jag är påväg in i en ny fas i livet, pension. Jag ser fram mot att ge familj, barn och barnbarn och mina fritidsintressen lite mer av min tid och uppmärksamhet.
Det finns ett indiskt talesätt om den heliga platsen Benares som jag lånar orden ifrån och jag säger: Jag lämnar Åtvids församling men Åtvids församlingsbor lämnar inte mig, någonting inom mig har för alltid förändrats.
TACK för att jag fått förmånen och förtroendet att vara präst i Åtvids församling. Det har varit en glädje att få möta så många trevliga och fina församlingsbor i olika sammanhang, vid gudstjänster, i glädje och sorg, på torget, i Församlingsgården och runt om i våra åtta kyrkor.
Tack för förtroendet och tack för allt ni lärt mig. Det har varit en glädje för mig. En präst blir aldrig färdigutbildad och ni finns alla i mitt hjärta. TACK! /Christina
PS. Änglar finns, jag vet det, jag har mött dem…… DS.