Oj, nu har allt startat med en väldig fart, arbete och skola, eller jobbsökande och nya tag. Kom då ihåg att ta ett djupt andetag och känn hur livet pulserar i din kropp och genom dina sinnen.
Den här sommaren har nog gjort de flesta av oss mycket gott. Varma dagar med avbrott för sommarregn. Men mest av allt – ökad rörlighet nu när så många vaccinerats, närhet och kramar med de som man längtat efter. Litet positiva tongångar blandat med allt som vi vet ändå finns där att oroa sig över. Visst är det som om dammluckorna öppnats en smula, till det livskraftiga och friska vattnet. Det går lättare att andas när avstånden minskar. Det är tid att tacka för vaccinet som vi fått, föra alla som kämpat och fortfarande kämpar för att få bukt med pandemin och för allas vår kamp.
Jesus får frågan av en religiös expert (även kallad farisé); ”Vem är min nästa?” Han vill veta var gränsen går för att älska sin nästa. Men Jesus vänder på frågan. Det handlar inte om något som ska mätas eller som vi är tvingade att uppnå. Kärleken är en förmån och en möjlighet, skälet till att vi lever. Historien om den barmhärtige samariern ger han som exempel på detta (Luk 10:23-27).
Nu i vaccintider kan vi tolka texten på vår egen situation. Tänker jag: ”Om jag tar vaccinet för att inte dra på mig smitta, vad händer då med mig (ev biverkningar)? Eller tänker jag: Om jag inte tar vaccinet för att inte dra på mig smitta, vad händer då med mina medmänniskor (de som jag kan smitta)?
Kan vi känna medlidande som den barmhärtige samariern och värdera vår nästas hälsa och liv, då har vi en kärlek som omfamnar allt. Och vi får tacka för det liv som pulserar i och genom allt och alla. En Guds gåva som vi fått av kärlek.
Lotta