Så fort solen skiner får jag dåligt samvete av att stanna inne, som om jag inte njuter tillräckligt mycket av festerna som pågår; sommarfesterna och semesterfesterna, midsommarfesterna och kräftfesterna.
Med hösten kommer allvaret tillbaka, det mörknar tidigare på kvällarna och vardagen tar alltmer tid. Lika mycket som jag älskar sommarens ledighet när den kommer så älskar jag höstens vardag. I kyrkans värld är sommaren vardagstid, i alla fall kallas trefaldighetstiden ofta för kyrkans vardag. De flesta söndagar handlar bibeltexterna om vårt växande och om hur vi lever tillsammans. När hösten och vardagen börjar, då börjar kyrkoårets vardag närma sig sitt slut. Snart är det allahelgona, sen kommer advent och jul, innan vi hinner blinka.
Men just nu är det vardag, både i kyrkan och världen, nu pågår livet, så som livet är mest. Vi ska inte upphöja vardagens stress till ett ideal, men jag tycker ändå att vardagen har fått dåligt rykte, som något att genomleva tills livet ska börja på riktigt. Livet är på riktigt här och nu. Vi lever här och nu, i vardagen som skaver, som är långtråkig och dötrist och alldeles, alldeles underbar.
Vi lever här och nu, tillsammans med varandra och Gud.
Emelie Ekelund