Den tillfälliga vapenvilan mellan USA, Israel och Iran gav först hopp om ett andrum, men med Israels massiva attacker mot Libanon den 8 april står det klart att det hoppet förbytts mot en mardröm för Libanons befolkning. Bara under onsdagen dödades minst 254 personer och tusentals skadades i de israeliska attackerna.
370 000 barn på flykt
I Libanon har den humanitära krisen förvärrats i takt med att landet dras djupare in i USA:s och Israels krig mot Iran. Stridigheterna mellan Hizbollah och Israel har nu pågått i över en månad, sedan Hizbollah i början av mars gick in i det regionala kriget och började avfyra missiler mot Israel. Sedan dess har Israel svarat med intensiva bombningar av framför allt södra Libanon, men även av Beirut och andra delar av landet. Konsekvenserna för civilbefolkningen i Libanon är svåra att överskåda. Före attackerna den 8 april hade över 1,200 människor dödats och över 1,1 miljon människor, inklusive 370,000 barn, tvingats på flykt från framför allt södra Libanon. Det betyder att nästan 20 procent av Libanons befolkning nu befinner sig på flykt till följd av den senaste eskaleringen. Detta i ett land där var femte människa är flykting från ett annat land och redan levde i stor utsatthet. Medan en del av de många människor som nu befinner sig på flykt är inhysta hos släktningar har majoriteten sökt skydd i överfulla sporadiska boenden som skolor och andra offentliga byggnader, eller i informella läger. Många tvingas också bo på gatan eller i sina bilar.
Människor har ingenstans att ta vägen
Kvinnor, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning är särskilt utsatta grupper med stora skyddsbehov. Även syriska och palestinska flyktingar som sedan länge lever i Libanon är mycket utsatta. Sedan början av det senaste kriget mellan Hizbollah och Israel har ca 200,000 syriska flyktingar återvänt till Syrien trots att den humanitära situationen där är svår och behoven av återuppbyggnad omfattande. För de palestinska flyktingarna i lägren som drivs av ett kraftigt underfinansierat UNRWA är situationen nu ännu mer ansträngd än tidigare. Trängseln är stor och människor har ingenstans att ta vägen. Därtill har många förlorat sina försörjningsmöjligheter på grund av kriget.
”Inga evakueringsorder. Ingen förvarning”
Lokala, nationella och internationella humanitära organisationer arbetar för att möta de omfattande behoven som krisen skapar, men stödet behöver utökas och resurser saknas. Det humanitära tillträdet är mycket begränsat till följd av de intensiva bombningarna och eftersom kritisk infrastruktur har förstörts. Det gäller inte minst sex av de åtta broarna över floden Litani som skiljer Libanons södra delar från resten av landet. Act Svenska kyrkans partner vittnar också om riktade attacker mot hjälparbetare.
– Attackerna kan inträffa när som helst och var som helst och riktas ofta mot platser i närheten av boenden för internflyktingar, säger Ruba från en partnerorganisation i Libanon.
Mirna som arbetar för en annan av Act Svenska kyrkans partnerorganisationer i Libanon berättar att:
– Häromdagen delade jag ut varma måltider inte så långt från där jag är nu, men mindre än en timme efter att jag lämnade byn slog israeliska bomber ner. Inga evakueringsorder. Ingen förvarning.
Mirnas ord vittnar om att respekten för internationell humanitär rätt, som syftar till att begränsa lidandet under väpnad konflikt och skydda civila, är näst intill obefintlig. Bombningarna av icke-militära mål och den pågående utökningen av vad som de facto är en israelisk ockupation av stora delar av södra Libanon, inklusive flera kristna byar, tyder på att Israel använder samma militära strategi som använts i Gaza. Detta har bekräftats av Israels försvarsminister Israel Katz som uttalat att man kommer bibehålla landockupationen av södra Libanon för att skapa en buffertzon och på så sätt skydda sin egen befolkning. Om Israel står fast vid det kommer ca 600,000 människor inte tillåtas återvända till sina hem.
Solidaritet bland libanesiska folket
Libanons befolkning och de flyktingar landet hyser har nu dragits in i ännu en våldsvåg till följd av geopolitiska spänningar de själva har mycket liten makt att påverka. Viljan att hjälpa varandra är stor, som Mirna uttrycker det:
– Jag ser solidaritet bland det libanesiska folket. Samhällen håller på att komma samman; vi tar alla risker för att ta hand om varandra. Jag tror att det finns ljus i slutet av tunneln. Förlora aldrig hoppet. Om jag förlorar hoppet dör jag.
Det internationella samfundet har ett ansvar att stötta det libanesiska folket och att hjälpa människor som Mirna att hålla kvar hoppet.
Vi vill se att Sveriges regering står upp för den internationella rätten och agerar för:
- ett omedelbart permanent eldupphör mellan Israel och Hizbollah och att Libanons territoriella integritet och suveränitet respekteras i enlighet med FN:s säkerhetsrådsresolution 1701 (2006)
- att civila, hjälparbetare och civil infrastruktur skyddas
- fullständigt och obehindrat humanitärt tillträde
- ansvarsutkrävande för brott mot internationell rätt