Den 10 oktober inleddes en skör vapenvila i Gaza. En nyhet som togs emot med lättnad och försiktigt hopp. Act Svenska kyrkan gläds med våra samarbetspartner över den vapenvila som vi hoppas ska få råda i Gaza, och med de israeliska och palestinska familjer som får återse sina nära och kära. Lättnaden är stor – men sorgen är också djup. Vi delar smärtan över förlorade vänner och kollegor, över familjer som slitits sönder och liv som aldrig blir hela igen.
Trots den efterlängtade vapenvilan är freden fortfarande långt borta. Vapnen har inte tystnat. Gaza ligger i ruiner. Människor återvänder till det som en gång var deras hem, men möts av bråte, hunger och outhärdliga förluster. Det humanitära biståndet fortsätter att användas som politiskt påtryckningsmedel och är alltför begränsat. Medan lastbilar med förnödenheter stoppas vid gränsen fortsätter människor att svälta. Behoven av vård – både fysisk och psykisk – är enorma, särskilt bland barnen.
Vapenvilan måste bli ett varaktigt eldupphör. Humanitär hjälp måste nå civila i Gaza. Samtidigt fortsätter våldet att eskalera på Västbanken, där det fysiska och psykologiska utrymmet för palestinier att leva krymper dag för dag. För många i Israel är den 7 oktober ett pågående trauma.
Tillsammans med våra systerorganisationer i ACT Palestine Forum vädjar vi:
Ropet på rättvisa och fred får inte förbli obesvarat. En vapenvila är inte detsamma som fred och får inte bli likgiltighetens tystnad – den måste vara början på återupprättelse, ansvarsutkrävande och hopp.
Lyft blockaden för obehindrat humanitärt tillträde
Vi fortsätter kräva ett fullständigt och obehindrat humanitärt tillträde för både FN och oberoende humanitära organisationer att leverera akut nödhjälp, inklusive mat, medicin, bränsle och skydd. Samtliga gränsövergångar måste omedelbart och villkorslöst öppnas, behoven är enorma. Etablerade internationella organisationer hindras att komma in med nödhjälp på grund av Israels krav på omregistrering, en starkt kritiserad process som undergräver grundläggande principer för humanitär verksamhet.
Distributionen av nödhjälp behöver återigen ledas av FN, inklusive UNRWA som fortsatt spelar en omfattande och avgörande roll i den humanitära responsen trots Israels förbud och Sveriges indragna finansiering.
I två år har Augusta Victoria-sjukhuset i östra Jerusalem väntat på att få behandla sina cancerpatienter från Gaza. Under tiden patienterna förvägrats utresa har flera hunnit dö – av krigets bomber eller på grund av att de inte fick behandling för sin cancer. Nu måste den medicinska evakueringen som de palestinska sjukhusen i östra Jerusalem vädjat om i två år omedelbart komma till stånd. Många liv hade kunnat räddas om den politiska viljan funnits, låt inte fler människoliv gå förlorade. Sveriges regering har uttalat att man vill bistå. Utöver finansiering är de politiska påtryckningarna avgörande, inte bara för cancerpatienter utan för alla dem som är i behov av vård.
Säkra journalistik från Gaza
Palestinska journalister har varit en måltavla i Israels krig mot Gaza. Omvärlden måste kräva att de skyddas och kan utföra sitt journalistiska arbete utan rädsla för attacker. Internationella journalister måste släppas in i Gaza och tillåtas rapportera fritt. Bristen på insyn i krigets Gaza har varit förödande och lämnat fritt spelrum för desinformation, misstänkliggörande och direkta lögner, något som journalisten Bitte Hammargren belyser i sin artikel ”Både Israel och Hamas slåss mot pressfriheten”. I samma artikel betonas att utländska journalister är nödvändiga för att kunna förmedla de många Hamas-kritiska rösterna i Gaza, ett uppdrag som är förenat med stor fara för Gazas egen journalistkår. Bara de senaste dagarna har visat att Hamas inte drar sig för att avrätta motståndare.
Frige alla godtyckligt frihetsberövade
Vi gläds åt att de israeler och palestinier som hållits som gisslan och godtycklig frihetsberövade har kunnat återförenas med sina familjer. Även de döda måste få komma hem och begravas i värdighet. Samtidigt påminner vi om att samtliga godtyckligt fängslade palestinier måste friges. Det inkluderar dem som rättsvidrigt hålls fängslade utan åtal eller rättegång i så kallat administrativt förvar. En av dem är den kristna studenten Layan Nasir som fängslades för tredje gången den 9 oktober, återigen utan åtal. Act Svenska kyrkan uppmärksammade Layans fall i augusti 2024, den gången hölls hon fången utan åtal i åtta månader.
I sin rapport ”Welcome to Hell” beskriver människorättsorganisationen B’Tselem systematisk misshandel och omänsklig behandling av palestinier som hållits och hålls i israeliskt förvar sedan den 7 oktober 2023. Det rör sig om ett nätverk av anläggningar där varje fånge medvetet utsätts för hård, obeveklig smärta och lidande. B’Tselem menar att dessa i praktiken fungerar som tortyrläger.
Layan Nasir, och alla andra i hennes situation, måste släppas omedelbart.
Freden är långt borta
På Västbanken har våldet, tvångsförflyttningarna och bosättningsexpansionen eskalerat under de senaste två åren. Palestinska samhällen fortsätter att terroriseras av våldsamma israeliska bosättare, beväpnade och beskyddade av Israels regering. Ockupationens grepp blir allt hårdare och rörelserestriktionerna är nu så omfattande att människor är instängda i sina samhällen och byar. Det fysiska och psykologiska utrymmet för palestinier att leva i sitt land krymper dag för dag. Klyftan mellan världssamfundets diplomatiska ambitioner om en tvåstatslösning och verkligheten på marken är djup. Om politiska ledare menar allvar med att både det israeliska och det palestinska folket har rätt att leva i frihet och säkerhet, krävs kraftfullt agerande och kännbara diplomatiska åtgärder.
I väntan på freden är behovet av skyddande närvaro stort. I samhällen som Masafer Yatta söder om Hebron och på Tent of Nations utanför Betlehem kämpar palestinierna mot tvångsförflyttning och återkommande bosättarvåld. De säger till oss att den internationella skyddande närvaron, inte minst i form av ekumeniska följeslagare, är deras enda kvarvarande skydd.
Ansvarsutkrävande nödvändigt för fred
Det står bortom allt tvivel att omfattande folkrättsbrott har begåtts under de senaste två årens krig, men även dessförinnan. Behovet av ansvarsutkrävande fortsätter att vara akut. Internationella domstolens (ICJ) rättsliga processer vad gäller Sydafrikas anmälan om folkmord och FN:s generalförsamlings begäran om utredning av ockupationens legalitet måste respekteras och besluten följas. Detsamma gäller de arresteringsorder som Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) utfärdat mot premiärminister Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Galant (samt de tre dödade Hamas-företrädarna Yahya Sinwar, Muhammad Diab Ibrahim al-Masri och Ismail Haniya).
I ett uttalande i juni välkomnar Kyrkornas världsråds centralkommitté den sydafrikanska regeringens strävan efter rättvisa och ansvarsutkrävande enligt internationell rätt genom sin anmälan till ICJ. Kyrkornas världsråd uppmanar kyrkor över hela världen att vittna, yttra sig och agera.
I juli 2024 slog ICJ fast att Israels närvaro och annektering i det ockuperade palestinska området är olaglig, liksom de israeliska bosättningarna. Domstolen ålägger världssamfundet att inte bidra till att upprätthålla denna olagliga situation – detta gäller alla ekonomiska relationer. Därför uppmanar Act Svenska kyrkan till ett förbud mot all handel med israeliska bosättningar, tillsammans med över 80 andra civilsamhällesorganisationer i en global kampanj.
De internationella domstolarna är under attack. Det är av yttersta vikt att Sverige och övriga medlemsstater står upp för domstolarnas integritet och tar sitt ansvar för att utfallet av rättsprocesserna respekteras och implementeras.
Återuppbyggnad – av både byggnader och mänsklig värdighet
När bomberna tystnar, familjer återförenas och den humanitära hjälpen äntligen når dem som så akut behöver den, framträder förödelsen med smärtsam tydlighet. I tystnaden får sorgen ta plats – och med den, ett ansvar. Världssamfundet har ett moraliskt ansvar att stödja en rättvis och hållbar återuppbyggnad. Återuppbyggnaden av Gaza måste ske med respekt för palestinskt självbestämmande. Det självklara behöver uttryckas: Gazas framtid ska bestämmas av Gazaborna själva.
Sjukvårdssystem i Gaza är slagit i spillror till följd av Israels riktade attacker. De nordiska läkarförbunden har sagt att detta utgör en medicinsk nödsituation som kräver omedelbara och samordnade internationella insatser.
Skolor och universitet ligger i ruiner. Utbildning måste prioriteras och skolor åter bli platser för lärande och trygghet – inte tillfälliga flyktingläger som när som helst kan träffas av bomber. Utbildning är inte bara en mänsklig rättighet – den är en investering i framtidstro.
Två kyrkor i Gaza City har blivit tillflyktsorter för en av världens äldsta kristna gemenskaper. Trots detta har även kyrkorna drabbats av israeliska attacker, och många församlingsmedlemmar har dödats. Kyrkorna behöver återuppbyggas, ges skydd och respekteras som heliga platser.
Det lutherska konstcentret Dar al-Kalima i Gaza City har under flera år utgjort en oas av frihet och hopp för många av Gazas unga. Där har studenterna kunnat utveckla sina färdigheter och skaffa sig utbildning. Dar al-Kalima har också hjälp till att sätta Gazas konstscen på världskartan och försett konstnärerna med ett kontaktnät utanför Gaza. Centret totalförstördes i ett israeliskt flyganfall under påskhelgen förra året. Kriget mot Gaza har skördat många offer, konsten som fristad är ett av dem.
En varaktig vapenvila måste leda till återuppbyggnad – av både byggnader och av mänsklig värdighet.