Dagens besked om utfasning av svenskt bilateralt bistånd till fem länder – Bolivia, Liberia, Moçambique, Tanzania och Zimbabwe – visar tydligt hur Ukrainabiståndet tränger undan stödet till andra delar av världen. Regeringen framställer det som oundvikligt att ökat stöd till Ukraina måste finansieras genom nedskärningar i biståndet till andra. Men det stämmer inte. Som Act Svenska kyrkan framfört tidigare finns goda skäl att finansiera Ukrainastödet på annat sätt än genom den ordinarie biståndsbudgeten.
Med utfasningen av de fem länderna så har 12 samarbetsländer i Afrika, Asien och Latinamerika fasats ut under två år, det vill säga hälften av landsamarbetena i dessa regioner avvecklas.
Inför dagens besked har vi på Act Svenska kyrkan varit oroliga för ytterligare snabba utfasningar av stödet till några av världens mest fragila- och konfliktdrabbade kontexter. Just därför välkomnar vi att Sudan är kvar. Just nu står den extrema humanitära krisen i centrum, liksom behovet av påtryckningar på de stridande parterna och de länder som stöder dem.
Men även Liberia, Moçambique och Zimbabwe är fragila stater där humanitärt stöd ofta behövs. Regeringen har flera gånger i år tillfört mer medel till det humanitära biståndet. Detta är nödvändigt och välkommet, givet det akuta läget i många sammanhang. Men det räcker inte att hänvisa till det humanitära biståndet när Sverige avvecklar det långsiktiga biståndet till fragila stater. Tvärtom behöver det humanitära stödet kompletteras med utvecklingsinsatser som stärker sjukvård, utbildning och civilsamhällets arbete för demokrati och fred.
Humanitärt bistånd kan inte bära konsekvenserna av ytterligare nedskärningar. Regeringens egen humanitära strategi betonar behovet av förebyggande och långsiktigt samarbete för att stärka resiliens och förebygga nya humanitära kriser.
Under pressträffen idag betonade biståndsminister Benjamin Dousa att många insatser i alla fem länder har gjort stor nytta för många människor. Med tanke på att regeringspartierna under lång tid tenderar att framhäva biståndets utmaningar och ifrågasätta dess positiva resultat är detta ett förändrat tonläge som vi välkomnar.
Vi noterar att regeringen gör något längre utfasningar än tidigare. Det är bra, men åtta månader är för kort tid för att kunna betraktas som en ”ansvarsfull utfasning”. En ansvarsfull utfasning bör, enligt OECD DAC:s riktlinjer vara flerårig för att möjliggöra ansvarsfulla avslut av insatser och att lokala organisationer ska kunna ställa om sin verksamhet och hitta annan finansiering.
Tanzania och Zimbabwe
Act Svenska kyrkan stödjer verksamhet i både Tanzania och Zimbabwe, med egna medel och med stöd från Sidas CSO-strategi. Vi har också väldigt långa och starka kyrkorelationer i båda länderna, med stort engagemang från stift och församlingar. Vår verksamhet påverkas inte direkt av att dessa två landstrategier avslutas, men indirekt får det stora konsekvenser för möjligheten att driva förändringsarbete inom jämställdhet, SRHR och demokrati. Sveriges långa engagemang i Tanzania har gett Sverige en unik roll och ett starkt mervärde - regeringen borde ha valt att stå kvar och stödja de aktörer i Tanzania som skapar förändring. Ett instabilt Tanzania påverkar även hela regionen och riskerar att få negativa effekter för demokratisk utveckling och stabilitet i en region med ett alltmer slutet politiskt klimat.
Dousa medgav idag att den EBA-studie som ofta används som argument för att Sveriges långvariga stöd till Tanzania inte har gett resultat i själva verket visar på positiva effekter under en av de studerade perioderna. Faktum är att positiva resultat har visats från 1997 och framåt.
Tanzanias ekonomi har vuxit kraftigt och landet är nu ett medelinkomstland. Därför är omfattande svenskt bistånd mindre angeläget i Tanzania än i fattigare och mer sköra länder. Däremot behövs ett fortsatt starkt stöd till civilsamhället. Sverige skulle kunna hörsamma uppmaningen från oppositionen i landet att avbryta det mer omfattande stödet till staten, men samtidigt behålla ambassaden och stödet till demokratiförsvarare och andra förändringsaktörer inom bland annat jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Demokratistödet är än viktigare efter det odemokratiska val som hölls nyligen. För oss är det fortsatt mycket angeläget med fortsatt nära dialog med ambassaden i Tanzania för att främja jämställdhet, SRHR och demokrati.
Avvecklingen av stödet till Zimbabwe får stora konsekvenser. Landet är mycket sårbart för extrema väderhändelser och investeringar i klimatanpassning och hållbart jordbruk är avgörande för att minska behovet av framtida humanitär hjälp. Samtidigt har den politiska repressionen i landet förvärrats med ökade trakasserier och frihetsberövanden av journalister, oppositionella och människorättsförsvarare.
Nedläggningen av ambassaden är mycket olycklig. Sveriges ambassad i Zimbabwe har spelat en mycket viktig roll genom dialog och stöd till utsatta människorättsförsvarare. Det är svårt att se hur detta arbete ska kunna fortsätta genom den tematiska strategi för demokratistöd som Benjamin Dousa hänvisade till under pressträffen. Ett effektivt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter i en stängd kontext behöver ambassadnärvaro och diplomatiskt engagemang för att fungera väl. Act Svenska kyrkan fortsätter att stödja partner och stå nära vår systerkyrka i landet, men förutsättningarna försämras.
Latinamerika
Vi var oroliga för Sveriges fortsatta engagemang i Latinamerika och gläder oss åt att Sverige är kvar i Guatemala och Colombia. I Guatemala har Sveriges stöd till demokrati och korruptionsbekämpning varit avgörande för de senaste årens positiva politiska utveckling i landet. Läget är fortsatt mycket skört och Sveriges fortsatta engagemang är nödvändigt för att framstegen inte ska rullas tillbaka. I Colombia har Sverige länge varit engagerat för jämställdhet, mänskliga rättigheter, demokratiskt deltagande och en förhandlingslösning på den väpnade konflikten i landet. Detta långa och principfasta engagemang har skapat ett stort förtroende för Sverige. Fortsatt svenskt stöd i Colombia är avgörande, inte minst med tanke på den mycket sköra situationen i hela regionen för byggandet av hållbar fred.