Svenska kyrkan i utlandet – en trygg plats borta som ändå känns hemma
Hurra! Hurra! Hurra! Ett stort grattis till jubilaren SKUT, Svenska kyrkan i utlandet som fyller 400 år. År 1626 bildades den första utlandsförsamlingen och det skedde i Paris.
Rötterna till dagens SKUT-verksamhet, Svenska kyrkan i utlandet, hittar vi i 1600-talet med dess fartygspräster. Därefter utvecklades det i takt med att Sverige fick ambassader och sändebud lite här och var. Då bildades församlingar och präster skickades ut för att leda dessa församlingar.
Under åren som den svenska sjöfarten blomstrade, bad sjömännens hemförsamlingar för att männen på resande fot skulle ha det bra. Dessutom bildades syföreningar som såg till att sjömännen fick kläder, julklappar och annat viktigt som behövs för att livet ska kännas hoppfullt och gott.
Kyrkor och sjömanshem inrättades. Dit kunde båtarnas besättningar bege sig när båtarna låg i hamn. Som att komma hem, fastän man var långt borta från familjen.
Sättet att resa har förändrats. Vi reser längre och längre bort och vi reser av olika anledningar. Men, behovet av trygghet, språk och gemenskap är detsamma än idag.
Ystad-Sövestads församlings kyrkoherde Magnus Holst har erfarenhet av att arbeta som präst i utlandskyrkan.
Hur var det? Så här berättar han:
”Under fem somrar under 2010-talet jobbade jag som semestervikarierande kyrkoherde i SKUT, främst på Mallorca, men också i London.
Att jobba som präst i utlandskyrkan är ett varierande jobb där man måste vara beredd att bistå i det stora och det lilla och där man som präst får göra allt från att torka bord och baka till att träffa andra kyrkotraditioner för ekumeniskt samarbete.
På Mallorca kunde tjänsten innebära tre vigslar per dag under de mest intensiva perioderna, gudstjänster varje söndag och kontakter både med bosatta och turister.
En viktig insats var det diakonala arbetet där församlingen var en viktig länk för svenska konsulatet. Människor som av olika anledningar hamnade i nöd sökte sig till kyrkan för hjälp. Det handlade både om turister som hamnat i trångmål och ensamma fast bosatta.
En viktig del var också sjukhusbesök där prästen eller någon från församlingen satt en stund hos de svenskar som var inlagda och kanske lämnade några svenska veckotidningar.
Svenska kyrkan i utlandet på lokal nivå har en otroligt viktig uppgift och behöver allt stöd för att kunna fortsätta sin verksamhet.”