Om Romfartuna kyrka

”Katedralen på slätten” tornar över fälten uppe på en liten höjd och det karaktäristiska tornet är synligt vida omkring. Det är en av Västerås stifts största och mest intressanta kyrkor, byggd i början av 1300-talet. Den medeltida kyrkan är mycket välbevarad. På 1600-talet blev den kompletterad med ett nytt torn och gravkor, också de mycket välbevarade. Kalkmålningarna är helt unika för den här delen av landet och bland de äldsta i Mellansverige. De höga valven är bland de mest spektakulära man kan finna i landsortskyrkor och dessutom finns det många medeltida föremål kvar i kyrkan: flera träskulpturer, tre gravhällar, två portar och en dopfunt.

Sankt Romfar

Romfartuna kyrka ska enligt legenden ha fått sitt namn efter Romfar. När församlingen byggde kyrkan fick de slut på pengar, så Romfar begav sig ut på en insamlingsresa som tog honom ända till Rom, därav namnet, ”Romfararen”. När han kom hem igen blev han felaktigt anklagad för att ha stulit en kalk och därför avrättad. Kalken ska vara den så kallade Romfars kalk från 1300-talet som fortfarande finns kvar i kyrkan. Senare verkar en helgonkult ha uppstått kring honom. Men det är osäkert om han verkligen har funnits och Romfartuna kan i själva verket betyda slättbefolkningens gård.

För gamla målningar

Den nuvarande kyrkan är inte den första. Under golvet finns rester efter en äldre kyrka på platsen. Ännu äldre är några gravar som finns intill kyrkogården. De visar att platsen använts för begravningar i snart 2000 år.

Kyrkan byggdes omkring 1310. Den hade från början en rektangulär form, eventuellt med sakristia. Det fanns ett stort trävalv över kyrkorummet, och rester efter det finns fortfarande på vinden. Det märkliga är att stilen på de äldsta väggmålningar talar för att de borde vara omkring hundra år äldre.

Landsortskyrkan blir katedral

Enligt textbandet högt upp i mittskeppet byggde man valven år 1427. Denna ombyggnad med inspiration från Västerås domkyrka gjorde Romfartuna katedralliknande. De tio pelarna som bär upp valven delar in långhuset i tre skepp. Sidoskeppen fick sin ovanliga form för att inte skymma de äldre kalkmålningarna. Troligtvis tillkom också ett vapenhus och det första tornet vid den här tiden. Under tornet inredde man den så kallade Mungakyrkan, som från början kan ha varit ett helgonkapell. I vapenhuset finns fragment av en målning från 1500-talets början som föreställer S:t Göran och draken.

Gotiskt torn från 1600-talet

Det medeltida tornet byggdes på, dekorerades och fick en ny spira på 1660- och 1670-talet. Den har en gotisk stil, som levt kvar sedan medeltiden. Tornets form var tidigare vanligt i Västeråstrakten men Romfartunas är en av få bevarade. På 1600-talet bekostade också Johan Gabrielsson Sparfvenfeldt ett gravkor till sig och sin familj. Koret byggdes nästan samtidigt som tornet men i en helt annan, från resten av kyrkan avvikande stil, inspirerad av det kungliga gravkoret i Stockholm. Sakristian fick ett nytt utseende på 1750-talet.

Insidan har förändrats i omgångar

Under de sista årtiondena av 1600-talet byggdes orgel- och sidoläktarna. Troligen var det Hans von Thum som målade apostlabilderna och vapensköldarna, vilka visar vem som bekostade bygget. På 1600-talet fick också kyrkan en predikstol, men den ersattes mot en i nyklassicistisk stil 1803. Altaret byggdes 1757 och målningen av Louis Masreliez sattes upp tio år senare. Glasfönstret över altaret är 200 år yngre, skapat av Erik Sand. Den nuvarande orgeln med modern fasad är från 1970.

6 saker du inte får missa

1. Långhusets kalkmålningar
På 1960-talet hittade man fragment av helt unika kalkmålningar som saknar motstycke norr om Mälaren både när det gäller åldern och den bysantinskt inspirerade stilen. De är från tiden då kyrkan byggdes och tyvärr mycket fragmentariska.

2. Den sittande madonnan
Maria med barnet är den äldsta träskulpturen i kyrkan. Åldern är lite oklar, antingen är skulpturen tillverkad runt 1250 och omarbetad i början av 1300-talet eller också är den nytillverkad då. Under Marias fötter finns en drake och ett lejon, symboler för ondskan.

3. Portar
Både porten till vapenhuset och till koret är prydda med fint medeltida järnsmide. På korporten finns ett krucifix och vapensköldar, varav en kan vara Otto Svinhufvuds. Han var Västerås biskop under 1500-talets första två årtionden.

4. Äldre altarskåp
I koret finns sex reliefer som tillsammans med en Kristusbild utgör resterna efter ett eller flera altarskåp. De är verk av Jordan Målare, som var träsnidare och målare och verksam i Stockholm under 1460- och 1470-talet.

5. Runstenen i vapenhuset
Runstenen i vapenhuset stod tidigare på prästgårdens marker. Inskriften lyder: ”Djure och Johan lät resa stenen efter Vibjörn, sin fader. Litle ristade runorna.” Litle var en välanlitad ristare och står bakom flera runstenar i Västmanland. Det kristna korset som pryder runstenen har bysantinska drag.

6. Margaretas gravhäll
I kyrkan finns en uppställd medeltida gravhäll som talar om ett grymt öde; en kvinna är avbildad med kroppen täckt av knivhugg. Hon hette Margareta och blev mördad 1507. Legenden berättar att hon blev överfallen av en man då hon inte ville motta hans inviter. Efter sin död blev hon upphöjd till lokalt helgon. Vid platsen för hennes död byggdes ett kapell och i kyrkan förvarades länge hennes kläder.

Text: historiebruket.se