O.A. Hanssons familjegrav
Denna historia börjar onsdagen den 6 december 1854 i Höga Jonsgård föds ett litet gossebarn, Olof August, av föräldrarna Sara Andersdotter och Hans Olofsson. Måndagen den 13 februari samma år föds en liten tös i grannsocknen Gärdhem, det var Sara-Lena som föddes och hennes föräldrar var Olof Svensson och Inga-Lena Andersdotter boende på Skattegården. Vid 27 års ålder gifter sig Olof August och Sara-Lena i Åsaka den 24 juni 1881.
Sara-Lena flyttar då hem till Olof August som då bor hemma hos föräldrarna på Höga Jonsgård.
Här på gården föds de fyra barnen:
Helena Sofia 1882-04-26
Johan Oscar 1884-07-02
Olof Gustav Adolf 1891-08-24
Augusta Maria 1895-08-11
Barnen har sin sista vila här i samma grav som föräldrarna.
Sara-Lena avlider den 18 februari 1929 och förs till sista vilan här den 28 februari samma år. Olof August flyttar år 1935 hem till sonen Oscar och hans familj i Vänehem, han avlider den 13 januari 1941.
Dottern Helena avlider den 22 mars 1937, 55 år gammal och hon förblev ogift. Hon arbetade som hushållerska i Hjärtum vid sin död.
Sonen Oscar var gift med Anna (Rolf Danielssons faster), Anna var lärare i Lerums småskola. Kanske den mest namnkunniga i norra delen av Åsaka band flera generationer. Hon hade även undervisning av folkskolans flickor i syslöjd och det var ett ämne som hon var mycket duktig i, även privat och var också aktiv i Åsaka kyrkliga syförening. Hon var verksam i mer än 40 år. Sitt hem Vänehem byggde de 1918 -20, där levde de så länge de orkade. Oscar ägde och brukade en tid sitt föräldrahem, Höga Jonsgård och för övrigt skötte han sin stora trädgård. En olyckshändelse vid sågen gjorde att han förlorade sin vänstra hand, den högra var intakt och med pennan blev han flitig ortsmeddelare till våra lokaltidningar under många år. Han var varmt intresserad av hembygden, han forskade i gamla protokoll och handlingar. Han intervjuade och skrev ned berättelser om folk och händelsers som aldrig vi skulle fått veta annars. Oscar och Anna fick 3 barn som även de är gravsatta här i familjegraven Lisa, Ingemar och Inga.
Sonen Gustav Väne avlider i ung ålder, endast 23 år gammal. Gustav arbetade som lärare i Oxelösund, han är den förste som gravsätts i familjegraven.
Gustavs svåger Anders Bratt skrev en vacker dikt vid hans bortgång:
GUSTAV WÄNE
En liten stund jag dröjer kvar
på hembygdsgården
och läser namnet, som du bar,
på enkla minnesvården.
Du hann ej många steg att gå
uppå din lärarbana.
Det kallet var dig kärt att få,
blott få det kunna ana.
Du drömde ock om att bli skald,
din bygd med sånger rikta.
Du kände dig liksom befalld
att om allt vackert dikta.
Jag tänker: Huru grymt ändå
av döden att dig rycka
ur livets land, där du som få
fann blomst av skönhet, lycka.
Det lilla du hann med, dock gav
oss en aning om ett snille.
Vän, slumra sött uti din grav,
tack för att gott du ville.
ur KÄLLSPRÅNG av Anders Bratt
Dottern Maria dog i ung ålder (endast 30 år) den 12 augusti 1925. Liksom sin broder var hon lärare, hon tjänstgjorde i Hjärtum och Maria var gift med Anders Bratt, en Åsaka pojke även han lärare. Helena var den mesta tiden sina föräldrar behjälplig. Anders Bratt skrev en dikt när hans unga maka avlider.
DET ÄR SÅ TUNGT
vid min unga makas begravning
Det är så tungt att bära
sitt käraste till graven,
det är så svårt att lära
sig fatta kraven.
Ack, saknas kval mig bränner
och djupt min panna fårar.
Att tolka, vad jag känner,
jag har ej ord - blott tårar.
Dock vill jag hoppfullt höja
min blick från jordegruset
och min tanke dröja
hos dig, som bor i ljuset.
Jag tror, du skådar neder
med dina blickar rena
och i din himmel beder
för mig, som går allena.
En gång på andra stranden,
när livets tid är gången,
du vinkar mig med handen
som fordom från balkongen.
Jag vet, att hjärtan kära
varandra få tillbaka
hos Gud i fröjd och ära.
Till dess farväl, min maka.
19/8 1925
ur diktsamlingen Solglimtar och böljestänk av Anders Bratt.
Sammanställt av Maria Lindskog