Två personer och en flygel – tänk att det är allt som krävs för att fylla en hel kyrka med musikalisk magi. Det är onsdag i Sundbybergs kyrka och klockan är kvart över tolv. På programmet står lunchmusik: en kort, stämningsfull konsert med efterföljande andakt och lunch.
Den här veckan gästas kyrkan av Cecilia von Heijne, sångpedagog utbildad vid Kungliga Musikhögskolan. Vid sin sida har hon Helena Bjarnle, organist i Sundbybergs församling. Tillsammans framför de ett program med sju musikstycken – noggrant utvalda för att passa en stilla stund mitt i vardagen. En andningspaus från stadens brus utanför.
De två musikerna är gamla vänner sedan skoltiden och det märks i samspelet. När de tillsammans framför Karin Rehnqvists folkvisetolkning Var inte rädd för mörkret i duett, fylls kyrkorummet av något som nästan går att ta på. Applåderna kommer spontant från bänkraderna.
Flera av besökarna är återkommande. Kjell, uppskattar både kvaliteten och variationen:
– Idag var de två musiker, men förra veckan hade vi en stor kör från Adolf Fredriks musikklasser. Alla som medverkar är otroligt proffsiga, säger han.
Konserten ramas in av en kort andakt med diakon Magnus, som också avslutar med att bjuda in till gemensam lunch i församlingssalen. En inbjudan många tackar ja till.
– För mig som fattigpensionär är det jätteviktigt att lunchen är kostnadsfri, säger Kjell, som aldrig missar en onsdag om han inte måste.
Vid ett av borden sitter även Henrik, hitlockad av Kjell. Nu är de stammisar, och brukar alltid sitta vid samma plats. Runt omkring sig i salen har de flera bekanta ansikten – och några nya. Flera av de som kommer regelbundet har lärt känna varandra över en tallrik mat och en kopp kaffe.
Dagens meny består av pyttipanna med stekt ägg, eller böngryta som vegetariskt alternativ. Ingen behöver känna sig ensam – och innan maten serveras sjunger alla tillsammans psalmen Glädjens Herre, var en gäst vid vårt bord i dag.
Samtalen tar snabbt fart, sorlet stiger. Någon skrattar högt, en annan lutar sig fram i ett förtroligt samtal. Det är mer än bara en lunch och mer än bara en konsert.
– Det är helheten, säger en kvinna som vill vara anonym. Att sitta ner och äta tillsammans, det betyder något. Vi skrattar mycket – och har en fin gemenskap.