Juni står för dörren. En månad som rymmer så mycket på en gång: skolavslutningar och avsked, skratt och tårar, stunder med nära och kära. På en del arbetsplatser saktar tempot ner. För andra, som inom vård och turism, växlar det upp. Vi lever våra moderna liv i olika rytmer och sammanhang.
Men genom kyrkoåret finns en gemensam berättelse som bär oss. Söndagarnas texter följer på varandra och knyter oss samman, precis som de gjort i generationer, ända sedan Sveriges kristnande på 1000-talet. Även då levde människor olika liv, men delade ett beroende av jorden och en naturlig rytm som sattes av bondesamhället.
I juni möter vi texter om dopet och kallelsen till Guds rike, om regnbågen som ett tecken på att Gud aldrig överger sin skapelse och om Johannes döparen som ivrigt kallade människor till omvändelse. Och så stannar vi upp inför de där orden som är lika utmanande idag som då: att inte döma sin nästa.
Vad kan det betyda för oss här, i Sundbyberg, i nutid? Kanske att välja ödmjukhet. Att försöka se vår nästa som en bärare av något heligt, en spegling av Gud. I en tid när offentliga debatter ofta blir hårda och snabba, där tvärsäkra och ibland provocerande uttalanden vinner stor spridning, kan vi ibland behöva påminna oss om att bakom varje åsikt finns en människa som vill bli sedd och hörd. Att inte döma människan bakom orden.
I kyrkan vill vi stå upp för alla människors värdighet. Ibland betyder det att sänka rösten, lyssna färdigt och mötas i respekt, även när vi tycker olika. Där kan något gott växa fram. Under juni får vi återigen många tillfällen att mötas. Vi möts till festligheter, i gudstjänster, på konserter och på vårt sommarcafé. Kanske är det just där, i det enkla och respektfulla mötet mellan människor, ansikte mot ansikte, som vi kan ana en glimt av himlen här på jorden.
Gud välsigne alla goda möten i juni!
Kyrkoherde Micke Åsman