Varje år när sommarens första strålar når mig tänker jag: ”må detta aldrig ta slut”. Och ändå, när augusti smyger sig på och sensommaren breder ut sig, händer något. Då slår det mig att detta nog ändå är den bästa tiden. Ljuset är fortfarande varmt och generöst, men bär redan på en stilla mognad och en föraning om hösten. Det är en ynnest att få leva i ett sammanhang där årstidernas växlingar är så tydliga. Kanske har vi ännu några riktigt varma dagar kvar, men vi närmar oss också något annat som är vackert: skördetidens rikedom, doften av solvarma äpplen, nystartens känsla när hösten anas i horisonten.
I Alice Tegnérs sång Årstiderna speglas varje tid på året genom ett barns blick. Varje årstid bär på något eget, något som gör just den tiden till "allra bäst". Det påminner något om Predikarens ord i bibeln;
Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
Så passa på att njuta av vad naturen har att ge: plocka svamp, bär och äpplen. Och glöm inte att njuta av att äntligen kunna tända ljus igen när sensommarmörkret kryper nära. Oavsett hur du har det just nu i ditt liv kan påminnelsen om ljuset som lyser i mörkret vara värdefull att bära med sig. I den kristna tron är ljuset mer än en bild – det är ett löfte om Guds ständiga närvaro i våra liv.
Må sensommarens dagar fylla dig med både vila, tacksamhet och hopp!
Johanna Häggblom, präst
Sundbybergs församling