November

November är en månad som ofta får lite oförtjänt dåligt rykte. Den beskrivs som mörk, grå och kall, en transportsträcka mellan höstens färger och julens ljus. Men kanske är det just därför den behövs. November ger oss chansen att stanna upp. 

Efter höstens alla intryck, aktiviteter och vardagsstress får vi tid att andas, reflektera och landa.

Det händer något med oss människor när dagarna blir kortare och mörkret kommer tidigare. Tempot saktar ned, och vi tvingas ibland möta tystnaden som annars lätt 
försvinner i allt brus. Kanske är det i den tystnaden vi hör våra egna tankar lite 
tydligare? 
Kanske är det där vi hinner känna efter vad som faktiskt betyder något, och vad vi 
längtar efter.

I kyrkan märks november på ett särskilt sätt. Under Allhelgonahelgen fylls kyrkogården av ljus, och det blir påtagligt hur mycket kärlek och saknad som ryms i våra liv. Vi minns dem som gått före, men också det som bär oss vidare, nämligen gemenskapen, tron & hoppet. I ljuset från alla tända ljus finns både sorg och tacksamhet, men också en stilla påminnelse om att livet fortsätter.

Och mitt i allt detta börjar advent närma sig. Det första ljuset ska snart tändas och vi börjar ana värmen och förväntan som hör den tiden till. Advent handlar inte bara om att förbereda inför julen, utan också om att öppna sig för hoppet, om att våga tro att ljuset faktiskt kommer, även när det känns långt borta.

I Salems församling får vi dela den här tiden tillsammans. I vardagens möten, i 
gudstjänsterna, i ungdomskvällarna och i alla andra verksamheter. Tillsammans får vi påminna varandra om att november inte bara är mörk, utan det är också en månad fylld av möjligheter till närhet, eftertanke och vila.

Så låt oss ta tillvara på november. Tända ljusen, sakta ned och låta stillheten få ta plats. 

/ Isak Sewón