Stora kyrkan

Stora kyrkan liknar inte någon annan kyrkobyggnad i hela Jämtland.

Kyrkan ritades av arkitekten Lars Israel Wahlman och invigdes 1940 av biskop Torsten Bohlin.

Wahlman skriver själv: ”Det är alltigenom en ny kyrka jag velat att ni skulle hava, icke en gammal arkitektur, ett helt jämtländskt besjälat tempel, stort och luftigt och harmonierande med landskap och folkkynne så som jag förstått dem.”

Utformning
Traditionella kyrkliga symboler lyser nästan helt med sin frånvaro i inredningen. Dem finner man istället i textilierna. I själva kyrkorummet dominerar den svensk-norska historien. Redan i den pampiga huvudportalen möter besökaren en bildserie över Jämtlands kristnande. Det är Brunflosonen och skulptören Olof Ahlberg, som levandegör såväl Olav den helige som Olof Skötkonung. Här finns också den mytiske Arnljot Gellinger och, naturligtvis, den Östmund Gudfastson som enligt runstenen på Frösön kristnade Jämtland.

Minnesljusbäraren tar 72 ljus och är tillverkad av Christer Wall på Hults smide i Östersund.

Läktarorgeln är en av de större i Norrland och helt handgjord av Grönlunds orgelbyggeri i Luleå.

Ryamattan från 1936, som hänger på södra väggen, har vävts av kvinnor som var patienter på Frösöklinikerna.

Dopfuntens formgivare är Sune Overud från Odensala. Glasskålen är gjord på Storsjöhyttan i Östersund.

Altartavlan är Östersunds största konstverk med en bildyta på 170 kvadratmeter. Motiven i altartavlan är hämtade ur Jesu liknelser i evangelierna. Konstnär är professor Hilding Linnqvist, en av Sveriges främsta naivistiska konstnärer. Han blandade motiv från olika tider och platser. Ett exempel på det är jungfrun i berättelsen som bär jämtländsk folkdräkt. Tavlan målades al fresco mellan 1939 och 1940 och var sin tids största muralmålning i Sverige.

Altartavlans motiv är hämtade ur Jesu liknelser från Matteus- och Lukas- evangelierna. Uppifrån ser man Såningsmannen som sår sitt utsäde, dels på hälleberget och dels i den goda jorden (Matt 13:3-8). Under till höger ser man bondens sorg när han finner att en ovän har sått ogräs i hans åker (Matt 13:24-30) och dessutom hemsöks skörden av gräshoppor.

På den vänstra sidan finns liknelsen om den barmhärtige samariten – samarien – (Luk 10). I mitten till höger avbildas det förtorkade trädet (Matt 21:18-21)
och nedanför till vänster det fruktbara fikonträdet.

Ett genomgående tema för liknelserna är de olika konflikterna. Det fruktbara ställs mot det ofruktbara. Det outtalade våldet står i kontrast mot vård och mänsklig omsorg. Oförstånd uttryckt med ångest och förtvivlan i motsats till vishet, ömt vårdande den levande lågan och samlad kring Jesusgestalten.

Predikstolen är tillverkad av cuba-mahogny. Den är dekorerad med förgyllda figurer utformade av skulptören Olof Ahlberg.

Takarmaturernas solfjädersvalv återfinns i predikstolens baldakin. Den förgyllda sargen på baldakinen visar Jerusalems stadsmur med portmotiven hämtade från de fyra evangelist-symbolerna. Människan (Matteus), lejonet (Markus), oxen (Lukas) och örnen (Johannes).

Läktarorgeln invigdes den 25 november 1995 och är tillverkad av Grönlunds orgelbyggeri i Luleå. Den har 50 självständiga stämmor och ungefär 3 300 pipor.

Sidoskeppens innertak. Här återfinns sex stycken takmålningar bestående av följande symboler:Triangel: Treenigheten Alfa & Omega: Begynnelsen och änden. Fisk: Kristus Cirkel: Evigheten

Det lilla dopkapellet finns till höger om körläktaren. Dopfuntsnischen pryds av en mosaik (1954). Dopfunten är tillverkad i Harbonäsmarmor. Formgivare är Sune Overud från Odensala. Över den cirkelrunda mosaiken svävar en duva över ett vattenfall. Duvan symboliserar den heliga Ande och vattenfallet visar på livets och dopets vatten. Al secco målningen där ovanför återger stjärnor och moln. Den motsvarar målningen på den s.k. prästläktaren vid predikstolen. Där finns en målning med norrsken och stjärnor. Konstnären är i båda fallen professor Hilding Linnqvist.

Bonaden, på nedre väggen i förkyrkan, är utförd i damastteknik av slöjdlärare Alexander Berger, Dvärsätt, efter Leonardo da Vinci´s berömda konstverk Nattvarden.

Maria-maljan, tillverkad av konsthantverkaren Anna Maria Marsfjell, är en traditionell smyckeform som bland annat förekommer på samiska kvinnodräkter, nordiska folkdräkter, på brudkragar och som utsmyckning på skärp. Maljan är en symbol för Jesu mor, Maria, och består av ett gotiskt M, ofta försett med en krona. Ursprungligen var Maljan avsedd att sys i par på vardera sidan av halsöppningen på ett plagg. De användes för att hålla ihop öppningen med hjälp av en snörning som träddes genom maljorna. Enligt gamla kyrkotraditionen kommer ondskan från norr. Därför är också Mariamaljan som sägs beskydda från det onda placerad på den norra sidan.

Besöksadress: Rådhusgatan 45.