På tisdagar klockan 12 är det sopplunch i Örgryte församlingshem. Idag står kålrotssoppa på menyn och för volontärerna i sopplaget är det extra mycket grönsaker att skala.
Maimo, 85 år, har varit volontär här i ca 15 år.
– Då hjälpte jag till i kyrkans barntimmar och när det var slut brukade jag stanna kvar och äta soppa. Det blev naturligt för mig att hjälpa till med disken. Och när jag slutade med kyrkans barntimmar fortsatte jag hjälpa till i sopplunchen.
Lär av varandra
Soppan lagas från grunden av volontärerna och de startar tidigt för att hinna skala och hacka alla grönsaker. Maim är bra på att hacka lök utan att gråta. Evan som jobbar i köket bakar bröd och kaka till efterrätt. Maimo uppskattar gemenskapen och samarbetet inom gruppen.
– Vi lär oss mycket av varandra. Här pratar vi om mat och letar nya recept. Vi pratar också om det som händer, nu senast har det varit mycket om sport och OS.
Snart doftar det gott i hela församlingshemmet och när klockan är 12 ringlar sig kön vid serveringen. Många gäster har kommit hit under alla år, berättar hon.
– Men numera kan vi behöva hjälpa till att bära tallriken till bordet för en del. Men det är bra för gästerna att komma hit – de får en promenad, äta en nyttig lunch och en meningsfull stund, tycker Maimo.
Från San Francisco till Örgryte
Att ta hand om disken efteråt är en tyngre uppgift. För drygt ett år sen frågade hon därför barnbarnet Mons, 24, om han ville hjälpa till.
– Det har blivit en bra rutin och en trevlig grej för mig att komma hit på tisdagar. Mormor och de andra kommer tidigt och förbereder, jag kommer och tar disken. Och när jag inte kan, kommer min moster istället. Hon sitter hemma och arbetar och tar då lunchen här, berättar Mons.
Mons är uppvuxen i San Francisco men har hela tiden haft nära kontakt med mormor och släkten i Örgryte. För ett par år sen bestämde han sig för att flytta till Sverige. Nu arbetar han på Gothia Towers och gör en ideell insats här när han kan.
Bra på olika saker
– För mig betyder kyrkan gemenskap och samarbete, säger Maimo med eftertryck.
Mons håller med. Uppväxten i San Francisco betydde bland annat gemenskap i kyrkans barntimmar som hans mamma startade där i ett församlingshem och luciatåg och julmarknader som Norska sjömanskyrkan arrangerade.
Jag frågar Mons vad han tycker att mormor är bäst på.
– Du är väldigt bra på att engagera dig, att lära känna nya människor – det är alltid något du är inblandad i, säger Mons.
– Ja om någon kommer ensam hit vet jag precis var jag ska placera den, håller Maimo med och fortsätter:
– Och du Mons är duktig på att ta in saker och ting, du lyssnar och är väldigt punktlig.
– Ja, det hjälper ju också att vi bor nära – även om jag försover mig så hinner jag, säger Mons.