– För mig som diakon i Björkekärr är det väldigt värdefullt med det stora kontaktnät som deltagarna i omsorgsgruppen har. De vet vilka som behöver samtal eller extra omsorg. Som diakon är det svårt att bära allt själv – vi som församling gör det tillsammans.
Det berättar Frida Vikström när omsorgsgruppen ses en vardagseftermiddag i Björkekärrs kyrka. Inger och Iréne, har bott och varit aktiva i församlingen länge medan Kristina ”bara” har bott här i 10 år. Ann Margret kom med i församlingen när hon blev troende under en Alphakurs år 2001. Alla hjälper till i kyrkan på olika sätt – och omsorgen om medmänniskor har de gemensamt.
Små handlingar gör stor skillnad
– Jag har en före detta granne till mig som är sjuk och som jag brukar åka hem till. Det har varit väldigt värdefullt också för mig, även om hon har blivit dement nu. Men i oktober gick jag själv och trillade hemma. Jag hade inte lärt mig att man inte ska bära fyra kassar när man är 84 år. Så jag har inte kunnat hälsa på henne på ett tag, berättar Kristina.
Ann Margret brukar skjutsa en person till kyrkan när hon har möjlighet.
– Det är inget märkvärdigt, men jag har förstått att det betyder mycket. Det lilla man gör kan betyda så mycket för en människa, säger Ann Margret.
Omsorg på flera sätt
Att skjutsa någon, besöka någon regelbundet, ge blommor till en granne eller ta en promenad. Att ge omsorg handlar om att hjälpa, men också att se. Iréne brukar hjälpa till i gudstjänsten på Björkekärrshus varannan vecka och går också på sopplunchen på onsdagar i kyrkan.
– Till sopplunchen kommer ju en del som inte varit i kyrkan förut. Jag försöker alltid sätta mig och prata med dem. Det är inget som jag måste, men det är roligt för mig också.
Även Inger känner extra ansvar för dem som är nya.
– Jag går på alla gudstjänster när jag är hemma och jag försöker se om det är någon som är ny och som behöver prata.
Församlingens liv
Omsorgsgruppen rymmer många små handlingar som inte alltid får så mycket uppmärksamhet, men som tillsammans bär församlingens liv. Inte minst handlar det om att be för dem som är sjuka eller har det tufft. Och i gruppen finns också omsorg om varandra.
– Gemenskapen i kyrkan betyder jättemycket för mig. Här kan vi prata om allt möjligt. Det är enkelt för mig att ta mig hit och jag känner att jag hör till, säger Kristina.
– Det vi gör ingår i en gudstjänstfirande församlings uppdrag. Vi är alla Kristi kropp och ska vara till för varandra, älska varandra. Det är som det ska vara, sammanfattar Ann Margret.