– Måne och sol, vatten och vind… sjunger Tekla medan hon spelar tonerna på orgeln i Härlanda kyrka. Bredvid står kyrkomusiker Mikael Hedlund som är lärare och hjälper till att hålla takten.
– Kan du göra med ackorden också? frågar Mikael och Tekla visar.
– Jättebra, det där har du övat på va!? konstaterar Mikael.
Tusen pipor
Tekla är nio och ett halvt år och har spelat orgel i ungefär två år.
– Det bästa med att spela orgel är att man kan impa på folk! Man kan mest impa på vuxna, men om barn vet vad orgel är och inte har spelat kan man impa på barn också. Och så är det är ett häftigt instrument, tycker Tekla och berättar att orgeln har nästan 1000 pipor och 24 olika ljud. Hon demonstrerar blockflöjtsljudet och gedacktljudet.
– Och om man ska reta Mikael så är det ju mixtur då, men den är så himla jobbig i öronen så den vill jag inte spela. Den är väldigt ljus!
Både Tekla och orgelkompisen Tora gick i kör hos Mikael och blev då nyfikna på orgeln. Tora, som är ett år äldre än Tekla, håller på att öva O Guds lamm. Hon tar ut ackorden med händer och fötter och Mikael sjunger texten till. Ovanför dem hänger en liten ljus nalle med röd rosett på en av piporna.
– Det är vår maskot, förklarar Tora, som tycker det är roligt att lära sig nya saker på orgeln.
Vägen till orgelpallen
Ett par kilometer bort sitter orgeleleven Emma, 49 år, och som varit orgelelev hos Bo-Johan Francke i snart ett år. Att närma sig orgelpallen var en önskan som funnits med Emma under en längre tid innan hon togchansen.
– Jag spelade piano från 8 till 20-årsåldern, men slutade när jag flyttade från Helsingfors till Göteborg för att studera och inte hade något piano på några år. Jag sjöng i en kyrkokör då och hörde talas om att man kunde få orgellektioner i kyrkan och var sugen, men annat kom emellan. Så gick det jättemånga år tills jag för något år sen beslöt mig för att ta upp det som ett nytt projekt i livet, berättar Emma på klingande finlandssvenska.
Klingar i hela kyrkan
Emma kontaktade Mikael i Härlanda som då inte hade möjlighet till fler elever, men blev istället tipsad om Bo-Johan som arbetar i Örgryte församling. Nu övar hon med Bo-Johan varannan vecka ungefär men har också egen nyckel till Örgryte gamla kyrka och kan gå dit själv och öva.
– Det är väldigt speciellt och nästan högtidligt att komma hit till ett stilla och vackert rum där jag är för mig själv och kan gå in i musiken och instrumentet ganska ostörd. Sen är ju instrumentet i sig en hel värld att upptäcka. Det är ju jättehäftigt vilka ljud man kan få ut och hur olika det kan låta och jag är fortfarande ganska amazed att jag kan få spela på det här instrumentet och det klingar i hela kyrkan. Så det kan vara både stillsamt och mäktigt, tycker Emma, som just nu övar ett preludium av Bach.
Utmaning som fler borde upptäcka
Orgeln är ett komplicerat instrument som tar tid att lära sig. För Emma är fotpedalen den största utmaningen. Hon har varit van vid att läsa stämman längst ned i notsystemet med vänsterhanden, men på orgeln sitter den i foten.
– Att lägga till en stämma har varit som att lägga till ytterligare en kroppsdel. Jag har ännu inte riktigt lyckats omprogrammera min hjärna, tycker Emma.
Att ha fokus tycker Tekla är det klurigaste och Tora tycker det är svårt att komma ihåg allt. Men att fler ska få upp ögonen för detta häftiga instrument är de överens om.
– Det är väldigt kul och jag tycker att man ska prova, säger Tora.
– Är du nyfiken och funderar så skulle jag säga: Ta chansen och hör av dig till en församling nära dig och se om inte du också kan bli elev, avslutar Emma.
---
Text: Karolina Braun