Det stimmar i Örgryte församlingshem denna fredag förmiddag. Det dukas för begravningskaffe samtidigt som det pågår olika möten. Mitt i vimlet träffar jag Torgny och Gunilla Lindén, aktiva i Örgryte församling. Vi ska prata om Svenska kyrkan i utlandet och vad den har betytt för dem.
Tidningar, kaffe och en öppen dörr
Idag finns Svenska kyrkan på ett trettiotal platser runt om i världen. Här erbjuds en trygg samlingsplats för turister och utlandssvenskar samtidigt som kyrkan bedriver ett omfattande socialt arbete. Men hos Torgny och Gunilla är det framför allt minnena från Sjömanskyrkan som ligger närmast hjärtat. Året var 1980 och Torgny hade ett spännande arbete i Sjömanskyrkan i Liverpool.
– Varje morgon åkte jag och besökte svenska, danska och finska båtar som kommit in under natten, berättar Torgny. Jag hade med mig tidningar, film- och boklådor och fick komma ombord en stund. Jag frågade om de skulle ligga kvar över natten och om de ville bli hämtade till Sjömanskyrkan. Sen åkte jag tillbaka till kyrkan och rapporterade till husmor som satte igång med bullbaket.
Efter arbetsdagen blev sjömännen hämtade. Det var före mobilernas tid, och i kyrkans ”läsrum” kunde man både ringa hem, skicka brev och vykort, läsa svenska tidningar och såklart dricka svenskt kaffe med nybakade bullar.
– Och när jag jobbat i Liverpool ett år kom en ny husmor – och det var du Gunilla!
Swedish fika
Gunilla berättar att hon först hörde talas om utlandskyrkan via Kyrkans ungdom. När hon var klar med sin utbildning till fritidspedagog ville hon först jobba som något annat och det blev alltså Liverpool.
– Jag har tänkt mycket på det här med ”Swedish fika” som blivit ett sådant internationellt begrepp på senare år. Jag tror faktiskt att utlandskyrkan har spelat en roll i detta. Överallt i de stora städerna där Svenska kyrkan fanns, så serverades det bullar. Och runt fikaborden på våra svenska arbetsplatser så möts både chefer och sekreterare, det har nog bidragit till våra platta organisationer. Så är det också i kyrkan, inte minst i utlandskyrkan. Här spelar våra titlar inte någon roll, alla slår sig ner runt borden, säger Gunilla.
Gunilla minns möten med alltifrån sjömän till ambassadörer. Den gemensamma nämnaren var svenskheten, något som Gunilla började reflektera över först när hon själv flyttade utomlands.
Låga trösklar
Sjömanskyrkan i Liverpool blev en trygg träffpunkt för många. Till och med gatukatten Ebbe hittade hem i kyrkan. För Gunilla och Torgny väntade bröllop hemma i Sverige, fler utlandsår i både New York och London innan de bosatte sig i Karlstad. Och nu bor de i Örgryte sedan tio år, nära barn och barnbarn.
– Utlandskyrkan har format vår kyrkosyn: just det här att kyrkan är en mötesplats dit alla får komma, ingen frågar varför du är där, berättar Torgny.
– Vida dörrar och låga trösklar, fyller Gunilla i.
– Samma öppenhet upplever vi i Örgryte församlingshem. Här är en öppen plats där många samlas. Ta sopplunchen på tisdagar till exempel. Här möts deltagare i öppna förskolan, studiegemenskap, bibelstudier – och så vi som bara kommer för soppan innan vi hämtar barnbarnen från skolan, fortsätter Torgny.