Han tar myrsamhället som ett talande exempel, där många små insatser bygger ett starkt samhälle.
Scenpoeten och psykologen Michael Horvath Dahlman använder ord och själva framförandet för att ge uttryck för en massa olika saker.
Vi möts för att prata om demokrati. Vad det är, om det behövs, och hur det i så fall ska kunna behållas eller till och med växa.
– Min definition av demokrati är konstruktiva möten mellan människor. Där har poesin blivit mitt sätt att uttrycka mig. Det kan vara om smått eller stort. Just i mötet med publiken blir det mitt bidrag till demokratin, säger Michael.
Inspiration hämtar han från personliga upplevelser. Reflektionen är det som tar tid. Att skriva en dikt, går ofta snabbt.
– Jag tycker att poesins uppgift är att uttrycka alla olika ämnen, alla perspektiv, så de blir en del av den allmänna diskussionen.
Michael menar att demokrati handlar om att ha inställningen att andras röster är värda att lyssna på. Att det finns en struktur där alla kan komma till tals. Att lyssna på många, även de som tycker väldigt annorlunda än en själv. Och att orka överväga tanken att de har en poäng. Enbart så kan demokratin växa.
– Tänk om vi kunde tänka så i alla möten. Det är inte svart-vitt. Goda förväntningar på varandra, att vi tror gott om varandra, leder till små positiva interaktioner i vardagen. Det i sin tur bygger ett demokratiskt samhälle där vi kan mötas och prata med varandra, säger Michael.
Även om han länge haft en arena i Örebro, inte minst genom estradpoesiarrangemanget ”Klubb Bubbla”, blev han känd för ännu fler i samband med Minnesceremonin på Stortorget, den 11 februari. Då läste Parwin Hoseinia hans dikt När orden tog slut. Den berörde många.
– Jag är överväldigad över alla som hört av sig och tackat. Det är väldigt gripande att tänka på alla som berörts av masskjutningen den 4 februari, och som genom dikten tänker på det som hänt. Det blev en stark kollektiv känsla, säger Michael.
– I dag är det mycket som sliter isär oss. Det är en polariserad tid och det är tufft att se alla konflikter. Det innebär en stor utmaning för vår demokrati och därför vill jag titta mer på det som förenar. Jag vill verkligen ha demokrati, säger han.
Hur ska vi få demokratin att växa?
Michael menar att mycket börjar med barnen, där vuxna har ansvar för att visa vad demokrati är.
– Vi behöver ge barnen modeller för hur man diskuterar, kanske i familjeråd. Och även om det inte blir bra varje gång, blir det en viktig träning. Förmågan att bry sig om andra gör demokratin stark. Och då är empati ett av de främsta verktygen.
Michael jämför med myrsamhället. Hur myrorna är små var och en för sig. Att det inte går att kräva att en ensam myra ska lösa allt, men hur de fortsätter att kämpa och att det blir något stort av de många små bidragen.
– Jag tänker att min och din lilla del bidrar till att bygga ett fantastiskt samhälle. Jag kan bära ett strå en stund, och sedan tar någon annan över. Det behöver inte vara krångligare än att alla på ett medvetet sätt bidrar till det gemensamma med det de är bra på.
Där är kyrkan ett konkret exempel, menar Michael. Många har byggt kyrkan under lång tid, både rent fysiskt i form av byggnader, och symboliskt, i form av en gemensam tro.
– Det slås jag av när jag kommer in i en kyrka. Där finns en gemensam kraft. I en demokrati behöver vi kunna reflektera över varför vi finns och vad som är meningen med allt. Där har kyrkan och tron en viktigt funktion, som en av flera förklaringsmodeller.
Text: Cathrine Gustavsson
Texten har ursprungligen varit publicerad i magasinet ”Örebro - Mitt i livet”, nr 3/2025.