Lyssna

Nyhet / Publicerad 2 mars 2018 / Ändrad 16 september 2024

Vad har vi för dåtida och nutida traditioner kring fastan?

Är du nyfiken på vad fastan innebär för människor idag? Eller hur traditionerna har sett ut kring fastan genom historien?

Per-Olof ”Peo” Engström, som är diakon i S:t Olofs församling, har precis avslutat sitt miniföredrag ”Säck och aska” i Hedvigs kyrka. Ett 40-tal åhörare har lyssnat andäktigt.

Peo berättar med dramatisk röst, väver in både kyrkliga och folkliga traditioner, historiska sedvänjor såväl som nutida i sitt föredrag.

-Fastan börjar med askonsdagen, berättar Peo. Då firar vi askonsdagsmässa i kyrkan och det speciella med den mässan är att alla som vill får ett kors av aska i pannan. Det är en påminnelse om vår egen förgänglighet, att vi alla åter ska bli till stoft och aska, konstaterar Peo och fortsätter.

-Förr var det vanligt att askan skulle bestå av brända palmblad, men i Sverige var det inte så lätt att få tag på palmer. Då användes videkvistar. Dessa hade smyckat kyrkorna invändigt och sedan användes de till att tillverka askan till askonsdagsmässan.

Fasteperioden är menad som en tid för reflektion och eftertanke. En period där vi också får träna oss i att avstå. Något som kan vara nyttigt för en modern nutidsmänniska, enligt Peo.

-I vårt samhälle kan vi få nästan allt och i överflöd. Vi kan nästan få vad vi vill, säger Peo. Då kan det vara nyttigt att påminna sig om att vi behöver vara måttliga ibland också. Jag har hört om folk i min närhet som ska äta mer vegetariskt, se lite mindre på TV eller kanske vara mindre på Facebook under fasteperioden. Det är bra uppslag för en modern fasta.

Något som inte är att föredra i sin egen fasteperiod är att göra som medeltidens Flagellanter. Det var en grupp människor som tog det här med fasteperioden lite för långt, konstaterar Peo.

-Under medeltiden kom man att glorifiera lidande och självspäkning. Flagranterna gick omkring på gatorna klädda i säckväv. De skulle vara så enkla som möjligt. Med sig hade de ris som de slog sig själva blodiga med.

Det var under reformationen som ett ifrågasättande kring vad som blivit av kyrkans traditioner kom. Ignatius av Loyola vad den som kom att ifrågasätta självspäkningen allra mest och konstaterade att kroppen är Guds tempel.

På frågan varför vi är så nyfikna på historien och varför den är viktig konstaterar Peo att vi behöver kunskap om historien för att kunna orientera oss i dagens samhälle. Vi vill gärna veta varför vi gör si eller så och vi vill kunna ta inspiration av gamla bortglömda traditioner eller veta varför vi lämnar gamla traditioner därhän för att ta till oss nya. 

Miniföredragen är ett stående inslag under lunchtid varje onsdag kl 11.45 i Hedvigs kyrka.  11.45 miniföredrag - 12.10 orgelmusik - 12.30 soppa (30:-) för den som vill.