Vad tänker du på Jonathan, när jag säger ordet hållbarhet?
– Jag tänkte på tid. Vi vet att något är hållbart när det fungerar över tid.
Och du då Carolina?
– Jag tänkte nog också tid. Hållbarhet ska vara för lång tid och funktionellt, oavsett vad det är det gäller.
Jonathan fyller i,
– Ja, men precis och det är allt ifrån en penna, ska den funka en gång eller ska den funka i 20 gånger eller 100 gånger? Det är så med allting ska man ska göra. Vi kan skicka alla våra sopor på brännbart och det kan fungera nu men hur blir det om 100 år? Det har helt att göra med vilket tidsperspektiv man har.
Hur ser ni att de olika hållbarhetsaspekterna påverkas i er verksamhet?
– Det ekologiska är ju en självklar del eftersom vi jobbar med naturen. Vi jobbar med grönytor, hur kan vi göra det på ett hållbart sätt. Men sen finns det en social arbetsgivaraspekt också. Det ska fungera att jobba här och få livet att gå ihop, men även det fysiska arbetet ska vara hållbart över tid.
Ekonomin är verkligen också relevant när vi jobbar med skattepengar. De ska läggas på rätt saker. Så då tänker jag ekonomi och utifrån det konsumtion och då hänger det också ihop med det ekologiska.
Sedan tycker jag att vi också berört den andliga aspekten i samma anda som när vi har pratat om mörtarna (redaktionens anmärkning: referens från podden Av jord kommen, första avsnittet), att man ändrar sin syn på annat levande omkring oss.
Vi kan skapa den förflyttningen genom att jobba med biologiska mångfalden. Det är existentiellt att få möta naturen, att se en växt eller en insekt, skapa en relation och känna att den också måste få finnas här, konstaterar Jonathan.
Och vad känner du, Carolina?
– Jag sitter mest för fascinerad över det ni gör för den biologiska mångfalden. Det påverkar våra besökare. Det är en tung verksamhet rent ekologiskt som vi driftar. Och det är dels för det självklara, alltså utsläppen. Även om vi har rökgasrening så är det ju ett utsläpp. Det är en stor energiåtgång. Det är transporter av bränsletankar och transporter av urnor och kistor.
Men med alla våra besökare och alla som påverkas av det vi gör, så skulle vi säga att vår verksamhet är hållbar i den aspekten att vi har en fungerande organisation och att vi har ett... ja, men ett rimligt sätt att hantera våra avlidna och ett värdigt sätt som vi hanterar dem på. Jag ser att fortsätter vi på det här sättet så kommer vi kunna göra det i många år framöver rent organisatoriskt. Sedan kan tekniken bytas ut och så, men det är en annan sak. Arbetsmiljömässigt så har vi verkligen strävat efter att det ska vara en hållbar miljö. Vi har varit med om en arbetsmiljö som inte var hållbar. Men då visste vi att det var tidsbegränsat. Åter igen är tid en viktig aspekt.
Det är en balans både mellan den fysiska arbetsmiljön och hårdvaran vi arbetar i och med, men även hur vi arbetar i gruppen och hur vi är mot varandra.
Ur en ekonomisk aspekt så gör av med det bränsle vi gör och den kostar vad den kostar. Men jag ser att resursmässigt så siktar vi hela tiden på att vi ska sänka den ekonomiska påverkan. Men ibland kan man liksom inte göra mer än än så, förklarar Carolina.
Kan vi därifrån gå vidare till vad som är den största miljö- och klimatbelastningen i de respektive verksamheterna?
– Alltså, det är ju förbrukningen av bränsle, transport av bränsle, elen och energin som går för att driva allting. Det skulle jag säga är den största påverkan, säger Carolina.
Och det är just kremationerna som kräver väldigt mycket energi?
– Ja, kremationer och kylrum.
Jonathan tar vid,
– Vi har ju också såklart en viss bränsle- och energiåtgång. Men både på kyrkogårdarna och krematoriet har vi ändrat på vad vi använder för bränsle. Men skulle vi inte använda el eller HVO, ja, då går vi runt med skottkärra och klipper för hand. Jag har också tittat på statistiken. Konsumtion är en stor del av vår belastning.
Bygg, anläggning och marktjänster ingår i det. Där finns externa leverantörer som vi måste ställa krav på. Användingen av kontorsmaterial ligger ganska högt, om man tittar på hela pastoratet. Och så växter, vi köper in massa vår- och sommarblommor. Vilka krav kan vi ställa? Men vi har ett retursystem för alla krukor de levereras i, de tar de tillbaka och använder igen.
– Vi jobbar med hur vi hanterar restavfall, där ser vi att vi kan göra mer. Förutom det vanliga avfallet så har vi mycket kartong och även blommor. Det är inte alltid lätt att sortera blommor, för arrangemangen innehåller mycket annat än själva blommorna. Och slänger vi dem i brännbart blir det inte heller bra, då får vi bassning för att vi inte kan ha så mycket grönt, säger Carolina.
Jonathan funderar och säger,
Det har fungerat att ha en dialog med floristerna, men det måste ju upprätthållas. Kan man kanske ha en typ av diplomering i stil med ”denna florist arbetar i enlighet med Svenska kyrkans uppförandekod”?
Var ser ni att era verksamheter kan påverka mest positivt?
– Ja, en sak är absolut att påverka leverantörer. Jag tänker att vi inte ska vara rädda för att utnyttja att vi är stora och har ett starkt varumärke.
Jag köper ju mycket maskiner och att det är ju många som leverantörer som tycker ju att det är jättebra att få säga att vi levererar till Svenska kyrkan, svarar Jonathan.
– Det första jag tänkte på att det vi har en solid organisation. Både i det lilla här och även om vi pratar som Svenska kyrkan i stort. Just det att vi är en trygg leverantör, man litar på oss. Sen får man väl slå lite på sin egen trumma också, att vi som nytt modernt krematorium har haft mer än ett studiebesök här. Vi visar upp vår solida organisation och visar att ”så här tänker vi gällande bränsle och miljö” och ”så här tänker vi om hur vi tar emot anhöriga och avlidna”. Det sprider jag gärna för jag tycker att vi gör det förbaskat bra och det är den feedback som vi får vid besök också, säger Carolina.
Hur har ni jobbar för att komma dit?
– Vi ställde krav när det var dags för att bygga nytt krematorium. Men sen har det varit gediget arbete och helt krasst mycket trial and error. Om vi gör så här i stället så får vi ett bättre flöde och så vidare.
Att få en bra social arbetsmiljö är inte gjort i en handvändning utan det är också att arbeta på en samsyn om vilket håll vi behöver vi jobba åt och hur drar vi bäst gemensamt, berättar Carolina.
Ni har bytt ut bränslen också till något mer miljövänliga?
– Vi jobbar med det kontinuerligt, men när Krematoriet byggdes om var det krav på att det skulle vara RME-bränsle. Det är lättare att hitta alternativ när man startar något nytt eller ska köpa in en ny maskin, till exempel. Har man ett system som är uppbyggd för att gå på diesel, så kanske man inte fixar det från en dag till den andra.
Carolina infogar,
– Ja, precis och det blir mer och mer regler inom branschen generellt. Bygger du nytt så ska du ha ett mer hållbart bränsle. Vi har faktiskt energiåtervinning här också. Vi värmer upp huset med restvärme ifrån processen.
– Det cirkulära är någonting som vi utvecklar i verksamheten ute på kyrkogårdarna också. Nu tittar vi till exempel på vår kompost och tillverkning av jord, hur vi kan förfina det och göra en bättre produkt, tar Jonathan vid.
Vad behöver ni era respektive arbeten för att lyckas med det här?
Jonathan svarar direkt,
– Jag tänker att det är avgörande att vår chef sagt att ”nu ska vi jobba utifrån Färdplan för klimatet”, då går det att skapa ett systematiskt arbete. Annars blir det lätt att man gör lite här och lite där och bygger det på personliga initiativ. Man går mer på vad man är intresserad av, tappar det övergripande och riskerar att jobba med fel saker. Det behövs också riktlinjer så att man vet att det ska prioriteras för en utmaning i det här är beteende- och värderingsförändringar hos medarbetare. Det är många saker som kräver ställningstaganden som blir svåra utan en riktning och riktlinje i ryggen.
Och vad säger du, Carolina?
– Ja, men jag kan bara hålla med om att riktningen behöver vara klar och tydlig. Sedan att det får ta tid och resurser för att få det att fungera. Möjlighet till utbildning och vidareutbildning är också viktigt och för oss att få det senaste inom teknik.
– Och som exempel, om det behövs köpas in möbler till det här rummet. Jonathan gör en svepande gest kring rummet vi sitter i och fortsätter,
– Om vi bestämmer att vi kan göra avkall på vissa saker, som att det inte behöver vara det allra mest moderna, så kanske det finns möbler i pastoratet? Man kan höja värdet på hållbarhetaspekterna.
Carolina fyller i,
– Ja, precis. Man kanske tänker att det kostar mycket att klä om en stol, lika mycket som att köpa en ny. Men det finns ett stort värde i att just inte köpa en ny.
– Jag som jobbar brett och övergripande i min roll saknar stöd och samordning ”högre upp”. Igår träffade jag medarbetare från kyrkogårdspersonal i hela Östergötland och det blir så tydligt hur vi sitter ensamma och arbetar med samma saker. Samma problem skulle inte behöva lösas flera gånger om det fanns bättre erfarenhetsutbyte, ända upp på nationell nivå. Nu får jag själv söka på måfå, säger Jonathan.
Upplever du också det Carolina?
– Behöver jag stöd i tekniken så vet jag vart jag kan vända mig. Men det är väl kanske inte så mycket arrangerat uppifrån utan det är mer de kontakter jag själva har knutit.
Hur hittar ni själva kraft och hopp för att känna handlingskraft i det här arbetet?
– I att se att det fungerar, i alla fall på den lilla nivån där jag är. Det jag ser i det dagliga mötet med besökare. Jag hade en begravningsentreprenör inne nu på förmiddagen och han hade med sig en bårbärare. Hon hade varit nyfiken på hur allting fungerar så hon hade följt med honom under dagen. De hade gjort en kistläggning och så fick hon komma med hit och få en liten genomgång i krematoriet. Mötet med henne, att få visa det här och höra allt det positiva... Jag vet att vi har hittat ett schysst sätt att jobba. Jag hittar hoppet i det dagliga. Att jag kan ringa PreZero och meddela att det är dags att hämta plast och metall och sedan se att det är gjort när jag går förbi, säger Carolina.
– Jag håller med, att se resultaten. Vi gör ett ängsprojekt just nu till exempel, där kan jag få se hur det lyckas i det lilla. Visst kan jag förstå att det blir större effekter om vi påverkar hur rosor blir besprutade, där människors reproduktionssystem blir förstörda för att de går och besprutar rosor, men det är så långt bort. När jag har fått till en struktur för sophämtning, får se att en blåmes har flyttat in i en holk vi har hängt upp eller det dyker upp ett guldsandbi i våra miljöer – då föds hopp och handlingskraft för mig. Då blir effekten tydlig i mitt liv, avslutar Jonathan.