Vad tänker du på, när du tänker på hållbarhet?
– Jag tänker på en balans mellan att leva idag och vad vi lämnar efter oss till imorgon. Och att kunna leva tillsammans med natur och djur utan att förstöra de resurser vi har. Och då tänker jag på resurser som natur men också det sociala batteriet, ekonomi och allt sådant, inleder Malin
– Långsiktigt är ordet som kommer för mig. Ofta är vi så inne på saker på kort sikt och vad som ger oss bästa förutsättningar på kort sikt både som samhälle och våra politiker. Men hållbarhet handlar om de längre perspektiven. Ibland måste jag kanske göra uppoffringar idag för att ge mig själv, andra, naturen, bättre förutsättningar på lång sikt. Hållbart är det som håller över tid, säger Putte
Hur tror ni att ungdomar idag förhåller sig till hållbarhet?
Malin börjar,
– Jag tror det kan vara väldigt olika hur man reagerar och agerar i det. De växer upp i en tid där klimatfrågan är väldigt påtaglig och den psykiska ohälsan är utbredd. En del känner säkert att de får kraft av det och vill göra någonting medan många stänger av för man orkar liksom inte. Klimatångest lan göra att man inte orkar.
– Ja, och det är väl det farligaste egentligen? När man inte orkar längre. Sätter upp ett försvar så det inte berör mig. Det kanske är det viktigaste vi har att göra, att återskapa relationen. Om jag inte känner en relation till skapelsen eller naturen – hur ska jag då orka, fortsätter Putte.
Ser ni något uttryck för det här hos konfirmanderna som ni möter?
– Jag tycker de har många kloka tankar. När vi var på läger med en av Backpackergrupperna så gjorde vi en hållbarhetsövning som byggs kring en gruva. Hur ska man flytta resurser så att det blir bäst för gruvan, de som äger gruvan, för lokalbefolkningen, de anställda och så vidare. Vad är hållbart ur alla aspekterna? Då har ungdomarna väldigt många kloka tankar. Men det är inte lätt heller som ungdom – även om jag har en massa kloka tankar, var ska jag göra av dem? Hur kan jag påverka i min vardag? Kan jag göra något? Så det känns som man vill hitta bra sammanhang för dem där de kan få utlopp för kloka tankar och ibland få vara med och aktivt göra något större, berättar Putte.
Skulle vi behöva ge dem en röst i större utsträckning?
– Ja, det tror jag, säger Malin utan att tveka. Och skapa sammanhang där man kan mötas och prata om sådana frågor. Även för att kunna sätta ord på sin egen tanke och hitta sin egen röst.
I konfirmandarbetet arbetar vi under devisen ”Du är viktig”. Vad innebär det?
– Det finns många bottnar i det. Dels att man är viktig för sin egen skull men också att du är viktig för du har en plats och ett uppdrag i världen att stå upp för dig själv och för andra, som djur och natur. Varenda konfirmand är viktig och ska få ta sin plats och göra sin röst hörd, säger Putte
– Och i det att det inte handlar om prestation, du behöver inte prestera. Du är viktig bara genom att vara du. Så det är en balansgång hela tiden mellan att känna kraften att kunna ta sin plats, men du behöver inte göra det för att ha ett värde och vara viktig, fortsätter Malin
Hur tänker ni att det här relaterar till andlig och existentiell hållbarhet?
– Allt hänger väl ihop, men jag tänker särskilt på detta att få känna att man är en del av någonting större. Under konfirmationstiden ska man verkligen få känna att man är viktig och det finns en plats i allt som är din. Vi kanske också kan hjälpa ungdomar att känna förundran och få uppleva den här känslan av inte bara en relation med naturen utan att man verkligen är en del av den, den är en del av mig och känna förundran över det. Hur är jag i det som är större och var hittar jag Gud i det? Det är många som lättare hittar Gud i naturen än i kyrkobyggnaden, konstaterar Putte.
Hur närmar ni er livsfrågor som att vi alla ska sörja någon och att vi alla ska dö, sådant som många är rädda för?
– Det handlar om att prata om det. Så man känner att man inte är själv i det, säger Malin.
Putte fortsätter,
– Jag såg några konfirmader på Nyhetsmorgon som pratade om detta och sa just att möjligheten att få prata om döden har gjort att hon orkar tänka på den.
Malin fyller i,
– Inte vara rädd för att ta i de tunga frågorna, även om vi kanske inte har svaren, man får provtänka tillsammans. Men vi bygger ju upp ett förtroende tillsammans i gruppen först.
Ofta pratar vi om sådant på läger för att kunna fånga upp eventuella reaktioner. Men ibland får man backa, man känner i gruppen att det inte fungerar idag. Men det behövs en grundtrygghet i gruppen innan man kan prata om de djupare frågorna. Ibland kan det finnas saker som hänt i någon konfirmands liv som man behöver ha koll på inför de här samtalen.
Putte konstaterar,
– Ja, och ibland kommer det upp på en vanlig träff och då får man bara hänga med, följa i rörelsen. Men tryggheten är viktig. Det är den för vuxna också, man vill känna att det är en grupp som man kan dela med sig i, innan man gör det.
Behöver ni kunna dela med er av era tankar och sådant som hänt, för att ungdomarna lättare ska våga dela med sig?
Malin tänker och säger sedan,
– Ja, jag tror det är bra, även om det såklart finns en gräns för hur privat man kan vara. Skilja på privatliv och yrkesliv. Men jag tycker själv att det är lättare att prata med någon som också ger något tillbaka. Man vill ha en dialog för att bygga förtroende.
– Ungdomar är mycket bättre än vad vi är på att upptäcka när något är äkta. Är man inte äkta i sina egna tankar och känslor, så märker de det ganska snabbt. Då blir intresset mindre, säger Putte.
Har ni några tips på hur man kan närma sig svårare samtal med sina närstående?
– Det finns många bra varmpratskort, bara för att öppna. Med några mjukstartsfrågor innan man går in på djupare ämnen. Så det finns bra kortlekar att ta hjälp av för att närma sig existentiella frågor. Det kan väl vara ett tips, konstaterar Putte.
Malin
– Ja, och det märker vi i träffarna med våra Unga vuxna-konfirmander, att börjar man med mjukstartsfrågor, så kommer de ofta själva in på de svårare ämnena sen, säger Malin.
Har något som kommit fram i era samtal med unga stärkt er i de existentiella frågorna?
– Det häftiga med konfirmationen är att kunskapen finns i rummet på något sätt, så vi får alltid många bra perspektiv till oss. Så det är klart att man tar med sig det till ”sitt eget”, svarar Putte.
Är det något som skulle underlätta för ert i ert jobb med unga och hållbarhet?
Malin inleder,
– Det är klart att det är lättare att prata hållbarhet om vi också visar vägen i våra val, som till exempel vilken mat vi serverar eller kan tillaga, eller sopsortering i kyrkorna eller vad som helst som kan leda in i samtalen. Visa vad vi kan göra tillsammans.
Putte tar vid,
– Hållbarhet för oss personal kan ju också innebära att behöva vara fler ibland. Om det handlar om antal eller omfördelning, det är inte upp till mig.
Malin fortsätter,
– Ja, ett av våra mål är ju att vara viktiga vuxna som har tid att lyssna. Då måste den tiden finnas.
Var hittar ni själva ork och inspiration för att jobba med hållbarhet?
– Det blir mycket i stunden i rummet, man får leva på hoppet som sprids i samtalet. I själavårdande samtal kan det vara att se att det händer något med personen, att få se unga växa i sina tankar och hur mycket det ger personen. Där känner jag mest hopp och ork, säger Malin.
– Ibland får man nypa sig i armen, vi har ju fantastiska jobb ändå. Jag tänkte på det när vi var ute på läger med Unga vuxna-gruppen och pilgrimsvandrade i skogen. Och ja, vi kan ju prata om att stressnivåerna går ner när vi är ute i naturen men sedan när vi får skapa sådana mötesplatser för dem. Man får uppleva när de upplever effekten. ”Det är ska jag nog göra mer av”. Det är fint att så frön hos andra. Men det handlar också om detta att växeldra. Man kanske inte kan göra allt själv men det är fint att som kyrka få vara med och visa vägen, även om det handlar om att handla ekologiskt matvaror eller köpa ekologiska mackor från Diversis, avslutar Putte.