Det vackra, anrika huset ligger ett stenkast bakom Hedvigs kyrka mitt i Norrköpings innerstad. Genom åren har åtskilliga människor vittnat om att ett särskilt lugn har uppstått i deras inre när de har vistats här. Att det har något med själva huset att göra verkar de flesta vara överens om.
Sedan i höstas är det Eva Eiderbrant som är ny föreståndare. Med sin fart och fläkt och sin blonda hårkalufs på ända berättar hon med inlevelse om hur hon storstädade i huset det första hon gjorde.
-Även om prästgården har gamla anor behöver det inte ligga gammalt skräp överallt, säger hon med glimten i ögat.
De gamla verksamheterna kommer hon inte att plocka bort. Tvärtom fortsätter prästgården att rikta fokuset mot det inre livet och den andliga utvecklingen. Den kristna tron står i centrum. Med sig har Eva dock en nyhet för våren. Hon är utbildad ledare inom en särskild metod som kallas bibliolog, ett sätt att få uppleva berättelser ur Bibeln med hjälp av reflektioner, fantasi och inlevelse.
-Bibliolog är lite släkt med bibliodrama, men man behöver inte spela teater, berättar Eva. Det är inte alla som känner sig bekväma med att spela en rollfigur. Man är istället sitt eget jag men förlänar sin röst åt olika roller. På så vis blir det möjligt reflektera över små frågor och passager, vända och vrida och gå in med olika känslor och infallsvinklar. Man behöver inte säga något om man inte vill, det är viktigt. Den som vill prata visar det genom att räcka upp handen. Men den viktigaste regeln av alla är att det inte finns några fel! Man får uttrycka vad som dyker upp i huvudet utan att koppla på den inre kritikern.
Vi är en liten grupp som ska delta i terminens första bibliolog. Det har blivit kväll och mörkret har lagt sig utanför fönstren. Vi sätter oss i en cirkel på varsin stol runt en matta med bilder av bland annat eldsflammor. Eva berättar att hon själv har sytt den.
-Jag pratade med de personer som håller i meditationerna och fick veta att man inte brukar gå på mattan som finns här. Så jag sydde en egen!
För Eva verkar det inte finnas några hinder. Inte ens en strulande symaskin kunde stoppa henne. Bibliologmattan hade funnits som en idé i hennes huvud ett tag och nu var det dags för den att konkretiseras. Symbolerna med eldsflammor stammar från judisk tradition, där man talar om texten som ”svart eld”. Den är oss given, vi ändrar den inte. Men när vi läser och möter den med vår ”vita eld”, alltså våra egna liv och erfarenheter, så börjar texten leva och visa sin innebörd. Den svarta elden flammar upp och vi förstår den i ett nytt ljus.
Evas entusiasm smittar av sig. Hon tar fram bibeln och läser högt, långsamt och tydligt för vår lilla nyfikna grupp. Hon har valt skapelseberättelsen. Den berättelse som vi ganska snart ska vrida och vända på och tycka är helt obegriplig. Varför skapar Gud kvinnan ur ett revben från mannen? Vad betyder det egentligen?, undrar vi.
Eva leder oss vant i våra reflektioner. Vi blir varse vad som egentligen står i texten och får upptäcka på djupet vad som egentligen rör sig i vårt inre när vi hör orden. Vi funderar över hur man i olika kulturer har tolkat bibeln som att mannen står över kvinnan. Men när vi läser noga och går in i texten hittar vi inget stöd för det. Vad står det egentligen?
När vi har kommit till slutet av vår bibliolog känner jag att jag nästan skulle vilja gå igenom hela bibeln lika reflektivt. Upplevelsen kommer att stanna med mig länge, känner jag. Hedvigs prästgård och Evas matta finns kvar på min näthinna och i mitt inre.
Annelie Tollerå