Missing People som organisation har funnits sedan 2012 och har som syfte att hjälpa anhöriga och polis att arrangera sökinsatser efter försvunna personer. Det är en ideell organisation som startades efter två uppmärksammade försvinnanden, där det kom upp i ljuset att samhällets resurser inte alltid räcker till. Sedan dess har organisationen blivit en självklar del av sökandet efter försvunna personer i Sverige.
Lotta Klang Bergström är operativ chef och har varit engagerad i 12 år. Hon menar att det är lätt att stanna kvar år efter år i en organisation där man verkligen får hjälpa till med något som är så betydelsefullt.
Hur kommer det sig att du började engagera dig i Missing People?
– I grund och botten är jag utbildad undersköterska. Runt 2014 blev jag anlitad för att en hålla kurs i hjärt- och lungräddning hos Missing People, medan min man skulle hålla utbildning i krishantering. När de berättade mer om organisationen blev jag nyfiken. Det kändes verkligen som något som jag skulle vilja prova att delta i. Det var bara två år efter att Missing People hade startat i Sverige, så organisationen var väldigt ny.
Anmälde sig till sökarregistret
Till att börja med var Lotta så kallad sökare. Det innebär att man anmäler sig till Missing Peoples sökarregister och får ett sms som kallar till sökinsats. Men Lotta kände ganska snart att hon ville gå vidare och utbilda sig till patrulledare, det vill säga vara den som leder sökinsatserna.
– Det här knöt an i hjärtat på mig direkt och jag kände att här vill jag fördjupa mig. Jag tänkte att om någon anhörig till mig skulle försvinna så skulle jag också vilja att det fanns någon som hjälpte till att leta. För mig känns det självklart att ställa upp som medmänniska. Det är det som ger mest tillbaka. Det ger mig otroliga mängder energi.
Någon sitter hemma och väntar
Lotta poängterar att utgången inte alltid är lycklig. Det händer att man hittar en människa som inte är vid liv. Men oavsett utgång är det lika viktigt.
– Självklart kan det vara väldigt tragiskt om vi hittar en avliden människa. Då finns rutiner där polisen arbetar med att fastställa identitet och ge de anhöriga dödsbesked. Men även om det kan vara tragiskt hjälper man till att ge de anhöriga ett viktigt avslut. Någon sitter hemma och väntar. Den människan måste få ett svar.
Hur många brukar delta vid en skallgång och hur går det till rent praktiskt?
– När en skallgång ska arrangeras plingar det till i 4 000 personers mobiler. Sedan är det upp till var och en att komma eftersom uppdraget är frivilligt och ideellt. Det innebär att jag aldrig vet exakt hur många som kommer eller vad jag har att arbeta med. Kommer det en person eller kommer det tusen? Normalt sett brukar 30–50 personer komma. Är det en yngre person som har försvunnit kommer det fler, eftersom det engagerar ännu mer.
Klassisk skallgångskedja
Alla som anmäler sig till sökarregistret får en introduktionsutbildning. Vid varje söktillfälle ges dessutom specifik information och instruktioner. Under åren har Missing People arbetat fram metoder för sökarbetet. I grund och botten går man i en klassisk skallgångskedja i bredd och söker av område för område.
– Den klassiska skallgångskedjan har visat sig vara mest effektiv. Det är inte bara vi som söker på det sättet. Hemvärnet går också i kedja när de söker. Men vi letar på ett lite annorlunda sätt. Vi söker systematiskt av marken, luften, träden och snåren. Vi kan också använda hundar som har blivit certifierade inom organisationen.
Säkerheten är viktig och det finns flera bedömningar som måste göras. Ibland får en sökinsats avbrytas eftersom risken är för stor.
– Vi tittar på Lantmäteriets kartor och på Google Maps för att se hur terrängen ser ut. Finns det vatten eller kärr? Vi behöver bilda oss en uppfattning om huruvida personen som eftersöks är utåtagerande eller kan vara farlig. Ibland behöver vi leta på nätterna också. Det har förekommit fall då vi har väckt vildsvin i skogen. I de fallen har vi varit tvungna att avbryta eftersom det blir för farligt.
Tidspress de första dygnen
Det är alltid en tidspress under de första dygnen för att, om möjligt, kunna hitta den försvunna personen vid liv. Därför letar Missing People dygnet runt under den första intensiva tiden och har som policy att aldrig sluta leta förrän personen är hittad.
– Nej, vi slutar inte leta även om polisens sakkunniga avblåser sökandet och bedömer att personen inte längre kan hittas vid liv. Enligt våra riktlinjer går vi då in i ett cold case, där vi kan söka efter personen då och då. Särskilt om det kommer in nya tips. På vår hemsida publicerar vi fall av försvinnanden och vi tar inte bort personer förrän de har hittats, utan de står kvar.
Hur gör man om man vill engagera sig ideellt hos Missing People?
– Man kan gå in på vår hemsida. Där kan man läsa om hur man kan engagera sig. Det finns många sätt! Dels kan man förstås anmäla sig till vårt sökarregister. Men man kan också bli månadsgivare eller skänka ett engångsbelopp. Det är välkommet eftersom utrustning, bil och båt som vi använder kostar pengar.
Komma med kaffe och bullar
Beroende på var sökandet ska ske sätter man upp tillfälliga sambandscentraler i närområdet. Platsen ska vara lämplig. Bland annat måste det finnas tillgång till parkeringsplatser och toaletter. Många gånger samarbetar Missing People med Svenska kyrkan, som har församlingshem utspridda på olika platser.
– Har man bara en timme över så är den guld värd, säger Lotta med eftertryck. Om man har hinder som gör att man inte kan gå i skog och mark, så finns det alltid något man kan göra på sambandsplatsen. Man kan hjälpa till att ta emot sökarna, skicka ut dem och stödja dem på olika sätt. Eller kanske komma med kaffe och bullar, så tveka inte. Det behövs många olika typer av engagemang.
Text: Annelie Tollerå