Församlingshemmet i Skärkind

När Felicia och Jesper köpte huset i Skärkind såg det ut som många församlingshem i dag kan se ut. Lite avstannat i tiden. Senast renoverat under 1970-talet, då med den praktiska i fokus. Genomgående med plastmattor och sänkt takhöjd.

Men bortom den plastiga ytan såg Jesper och Felicia ett öppet och ståtligt 1800-talshus med historia. Det har dock aldrig handlat om att göra huset till ett museum, utan att ta tillbaka huset till sin ursprungliga stil, men med en modern känsla.

– Det var egentligen en slump att vi hamnade i Skärkind, förklarar Felicia. Jag är från Skåne och Jesper är från Stockholm. Vi sökte hus i hela Sverige och bodde just då i lägenhet i Stockholm. Vi visste ingenting om husets historia eller om Skärkind, utan slumpen bar oss hit. Men både huset och platsen kändes helt rätt från början.

Deras renoveringsprojekt har synts i Husdrömmar och de driver dessutom instagramkontot forsamlinghemmet_i_skarkind som handlar om renovering och inredning och har 56 000 följare.

Renovering som engagerar

– Att låta människor få följa processen har varit ett fantastiskt sätt att få kontakt med Skärkindsborna när vi var nya i bygden. Det är många som har kommit till oss med minnen från huset. Flera har bidragit med både foton och berättelser.Huset uppfördes först som skola under mitten 1800-talet och blev församlinghem först 1982. Därför har de flesta minnen av huset som just skola.

– De har berättat att katedern stod här, säger Felicia och måttar med händerna mot det som numera är den rymliga köksdelen. Och här stod bänkarna, vända mot det som idag är platsbyggda köksbänkar.

Jesper och Felicia började riva och grävde sig ned genom lagren till husets tidiga historia. På frågan om de har gjort några särskilda fynd flyttar vi oss från köket genom hallen till det rymliga vardagsrummet. Felicia hämtar en gammal skolbok ur en bokhylla.

– Tyvärr är den inte daterad, men den ser ut att vara från första halvan av 1900-talet. Sedan måste ni se detta, utropar Felicia och tar fram en fotobok.

För Jesper blev det extra speciellt när han upptäckte en nästan osannolik slump. Han hade varit i huset som barn, som gäst på ett bröllop. Fotoboken som Felicia håller i visar bilder från ett bröllop där gästerna står uppradade utanför Skärkinds kyrka alldeles intill. Några blad längre bak i boken finns foton från bröllopsfesten som hölls i församlingshemmet. Man ser mörka rum med tjocka, mörka gardiner. Långtifrån de höga fönster vi ser idag, som lämnats utan gardiner för maximalt ljusinsläpp.

– Här står Jesper, säger Felicia ivrigt och pekar på en ung pojke till höger i bild.

– Ja, det är lite roligt, säger Jesper. När vi upptäckte det kändes det nästan som om ödet förde oss hit.

Platsbyggda möbler

Köksön är en av de platsbyggda detaljer som de är extra stolta över. Jesper har varit den som stått för mycket av byggandet, medan Felicia drivit visionerna. Men båda är överens om att de haft samma smak och en gemensam bild av hur huset skulle bli. Det har varit lätt att enas om resultatet.

I hallen har Felicia gjort en takmålning på fri hand. Inspirationen och färgerna speglar marmorgolvets färger och mönster.

– Jag hade egentligen ritat upp målningen på ett lite annat sätt, men den ville bli så här. Och så fick det bli.

I hallen finns också den stora och rymliga trappa som leder upp till övervåningen. Den är byggd efter rekommendation av Husdrömmars arkitekt Gert Wingårdh. Han tyckte att den tidigare undanskymda trappan skulle flyttas och placeras centralt i huset och ritade upp en lösning där trappan blev husets mittpunkt. Den gav entrén den rymd och värdighet som han ansåg att det gamla huset behövde.

Familjen bands samman

Trots att både Felicia och Jesper arbetar heltid har de genomfört stora delar av projektet själva. Felicias pappa Bertil har hjälpt till mycket. Som erfaren byggare har han varit ovärderlig. Mitt under renoveringen förändrades också livet när dottern Estrid kom till världen. Plötsligt behövde projektet anpassas efter familjelivet.

– Eftersom pappa kom hit så ofta och hjälpte till är han också den som har träffat Estrid allra mest. Det är fint för deras relation. Renoveringen blev verkligen något som byggde ihop familjen över generationerna på det sättet.

På frågan om vad de gillar mest med huset är Felicia snabb med att svara att hon tycker om att det påminner henne om Skåne.

– Det är något med det här öppna landskapet som påminner mig om min barndom, säger Felicia och slår ut med händerna där hon tittar ut genom det stora fönstret i köket. Även stilen på huset med sin rymlighet har något som påminner om Skåne. 
Estrid ger sig till känna. Hon anser att det är dags för mellis och Felicia tar fram bröd. ”Skånskt grovbröd” står det förstås på förpackningen.

– Ja, det är pappa som köper med det här brödet från Skåne, säger hon och ler.
Jesper pekar ut serveringsgången mellan vardagsrummet och köket som en stor favorit i huset.

– Det var lite otippat att ett sådant litet rum mellan rummen skulle bli en favorit. Men det är roligt med just en serveringsgång. Ett lite oväntat rum.

Övervåningen kvarstår

Även om familjen nu har flyttat in och undervåningen är färdig så pågår renoveringen fortfarande. Övervåningen återstår. Och båda konstaterar att ett hus aldrig blir färdigt. Det finns alltid något att göra.

– Det kändes smart att ta en våning i taget. Men samtidigt känns det lite tyngre att ta tag i renoveringen av övervåningen nu, eftersom det blir som att börja om från början. Men ett par rum är ändå redan iordninggjorda där uppe.

Trappan leder upp till en övervåning som ännu är uppenbart ofärdig. Här står saker uppställda och väggar och golv har nedrivna tapeter och borttagna trösklar i väntan på sin tur. Men här finns ett badrum som är färdiggjort med en rymlig dubbeldusch. Och här finns tvättnedkast, en lösning som paret ser mycket nöjda ut över.

Tvättnedkastet lär komma väl till pass när vardagen nu kretsar allt mer kring familjelivet, med Estrid i centrum. Övervåningen får helt enkelt växa fram i den takt som livet tillåter.

Text: Annelie Tollerå