Anna Söderström Wikell, komminister i S:t Olofs församling skriver veckans Luther.
År 1508 kom Luther till Wittenberg för att studera. Redan innan studierna hade han dock mött Johann von Staupitz, universitetets dekanus, i klostret där von Staupitz var prior. Precis som Luther var han augustinermunk.
Von Staupitz kom att ha en avgörande inverkan på Luther. Det var han som uppmanade Luther att studera och doktorera i bibelvetenskap och han blev också Luthers mentor och andlige vägledare, den Luther själv kallade ”min älskade far i Kristus”.
Vid flera tillfällen var Von Staupitz hans stora stöd när Luther kände sig ansatt. Men det var också han som löste Luther från hans munklöften 1518. Ändå är Luthers eftermäle av von Staupitz positivt då han säger att det var von Staupitz som fick honom att förstå vad Guds nåd verkligen innebar.
Ytterligare en universitetskollega var Philip Melanchthon, den unge professorn i grekiska. När han höll sin inträdesföreläsning i Wittenberg 1518 lyssnade Luther och blev fångad av Melanchthons uppmaning att gå tillbaka till källorna, till själva bibelordet. Bibelordets centrala betydelse blev ett av flera kännetecken för reformationen. Melanchthon var Luthers närmaste medarbetare i reformationsarbetet. Han kom att stå för den mer systematiserade bearbetningen av reformationens grundteser. Omdömet om honom är att han var mer diplomatisk till sin karaktär, vilket märks i hans texter. Melanchthon var bland annat huvudförfattare till Augsburgska bekännelsen (Conessio Augustana) från 1530.
Vid Luthers sida fanns också Justus Jonas, jurist och teolog som blev professor i kyrkorätt i Wittenberg 1521. Han var också en begåvad översättare och översatte både Luthers och Melanchthons skrifter samt var Luther behjälplig med översättningen av bibeln till tyska. Justus Jonas fanns vid Luthers dödsbädd och var också den som höll griftetalet vid Luthers begravning. Utanför den krets som Luther kände från universitetet, var målaren och träkonstnären Lucas Cranach den äldre. De flesta målningar vi har av Luther, hans familj och vänner, är Cranachs verk. Han ställde sig bakom Luther under reformationen och var den som illustrerade den första utgåvan av Luthers översättning av Nya testamentet.
Vilka som blir våra vänner handlar ibland om makt. Om kurfursten Fredrik den vise (Friederich der Weise) var Luthers vän är svårt att säga, däremot var han hans välgörare och beskyddare. Denne vägrade bland annat utlämna Luther till Rom och såg till att Luther fick fri lejd av kejsaren för att ta sig till riksdagen i Worms. Katarina von Bora, Luthers hustru kom att bli Martins allra närmaste vän.