Den utarmade jorden gav fördel åt växter som trivs i näringsfattiga förhållanden. Dessa ”klassiska” ängar har med tiden slutat att skötas på detta sätt. Gräset klipps mer traditionellt, det gödslas och ängsväxterna hinner aldrig blomma eller konkurreras ut av gräsmattan.
Många pollinatörer är beroende av dessa ängar. Genom några få åtgärder kan vi gynna dessa pollinatörer och bidra till den biologiska mångfalden. En gräsyta som vi lämnar oklippt, kallar vi äng. Här kan det växa andra örter än bara gräs, men också flera olika grässorter. Låter vi det vara oklippt kan vi gynna våra pollinatörer genom att låta örter blomma.
På vissa av våra kyrkogårdar har vi länge skött ytan genom traditionell ängsskötsel, såsom i Kvarsebo eller Krokek ödekyrka. Vi har sett att vi har potential på många fler platser och därför prövar vi att släppa upp vissa gräsmattor och inventera dessa.
Genom denna enkla åtgärd så kan vi gynna den biologiska mångfalden samtidigt som vi minskar skötseln och reducerar utsläppen.