Äng innehåller ofta en god mångfald av både gräs och örter och ibland också hotade eller rödlistade arter. Dessa ängar hyser stor biologisk mångfald och är en bra livsplats för många pollinatörer såsom humlor, vildbin, fjärilar, fåglar och mycket annat. Dessa livsmiljöer har kontinuerligt försvunnit. När dessa livsmiljöer minskar så minskar också de arter som trivs på dessa platser.
Hur kan vi skapa flera av dessa livsmiljöer?
Vi har många platser på våra kyrkogårdar/begravningsplatser som har potential att utveckla en ängsflora. För att veta ifall dessa platser har en god mångfald, behöver vi låta bli att klippa gräset under en period och sedan inventera vad vi faktiskt har på våra gräsytor. Finns det potential att använda ytan för äng så kan vi också börja bearbeta den på ett annat sätt. Genom att slå gräset 1-2 gånger per säsong med lie, röjsåg eller slåtterbalk sedan låta örterna fröa av sig, för att sedan ta bort växtmaterialet så skapar vi bättre förutsättningar för att återskapa ängsförhållandena.
Genom denna enkla åtgärd så kan vi gynna den biologiska mångfalden samtidigt som vi minskar skötseln och reducerar våra maskinutsläpp.
En klassisk äng är oftast mager, torr och innehåller en god mångfald av gräs och örter, där det finns ett stort fungerande ekosystem. Vissa ängar har mer fuktiga förhållanden och har då en annan flora.
Ibland kan man också anlägga en blomsteräng, där är det traditionellt mer näringsrika förhållanden och man sår in olika slags blommor på platsen.
Ängsytor finns på följande kyrkogårdar/begravningsplatser
- Norra begravningsplatsen
- Borgsmo kyrkogård
- Borgs kyrkogård
- Krematorielunden
- Ättetrops kyrkogård
- Nelsonska begravningsplatsen i Simonstorp
- Simonstorps kyrkogård
- Kvillinge kyrkogårde
- Krokeks kyrkogård
- Krokeks Ödekyrkogård
- Kvarsebo kyrkogård
- Kimstad kyrkogård
- Styrstad kyrkogård
- Tingstad kyrkogård
- Södra begravningsplatsen
- Östra Eneby kyrkogård