Misa campesina Nicaragüense

Nicaragua

Nicaragua är Centralamerikas största land med en yta som motsvarar knappt en tredjedel av Sveriges. Landet har kuster mot Stilla havet i väster och Karibiska havet (Atlanten) i öster.

Nicaraguas huvudstad heter Managua och har c:a 1 030 000 invånare.
Majoriteten av befolkningen lever i den västra delen av Nicaragua och består av
spansktalande vita och mestiser (av blandat spanskt och indianskt ursprung)
De flesta nicaraguaner är katoliker. Poesin har tradition traditionellt en stark ställning. Kända poeter är: Rubén Dario, prästen Ernesto Cardenal, Gioconda Belli och Sergio Ramirez

Nicaragua är en republik där presidenten är statsöverhuvud, regeringschef och
överbefälhavare.

Västra Nicaragua koloniserades på 1500-talet av spanjorerna, medan engelsmän kontrollerade de östra delarna. Nicaragua blev självständigt 1838, men först 1894 blev Atlantkusten en del av landet. 1909 ingrep USA militärt och hjälpte en konservativ regering till makten. Den liberale generalen Augusto César Sandino fortsatte att bekämpa USA:s styrkor. Sandino mördades 1934 på order av nationalgardets ledare, den blivande diktatorn Anastiasio Somoza.

Nicaragua är det näst fattigaste landet i Latinamerika efter Haiti. Jordbruket är basen i ekonomin även om industrisektorn har vuxit på senare år, liksom turismen.

Resurserna och inkomsterna är ojämnt fördelade och arbetslösheten är hög, men sandinistregeringen har gett småbrukare mikrokrediter för att förbättra deras försörjningsmöjligheter. Nicaragua är beroende av bistånd från Venezuela och lider av stora handels- och budgetunderskott.

Socker, majs, ris och bananer odlas på plantager – majs och bönor i familjejordbruk. Gruvindustrin omfattas av guld, silver, salt, marmor och annan bruten sten samt sand. Det är bara guld och silver som ger några större exportintäkter

Trots att fattigdomen har minskat på senare år är Nicaragua fortfarande Latinamerikas fattigaste land efter Haiti.

Nicaragua kallas populärt Nica och dess invånare nicas. Nicaraguanerna är stolta över sitt land och sina traditioner. Nationalsången hyllar freden och självständigheten. Landskapet domineras av vulkaner, sjöar och gröna kullar. Vulkanerna avbildas ofta på landets hantverk och i mitten av flaggan finns en vulkan.

Bondemässan

Den nicaraguanska mässan (nattvardsfirande) följer i stort sett den latinska mässans uppbyggnad (jfr. vår mässordning i Svenska Kyrkan)

Huvuddelarna är:
Introitus - till ingång – inledning – preludium - ”intro”
Kyrie – Herre förbarma dig
Gloria – Ära åt Gud
Credo – Trosbekännelsen
Offertorium – offer – vi bär fram bröd och vin – inledning till kommunionen (nattvarden)
Canto de Meditacion - ”meditationssång” - samlingssång
Sanctus – Helig, helig, helig
Nattvardssång – kommunions- /nattvardssång
Slutpsalm – Sista psalm – utgångssång - ”postludium” - ”outtro”

Sammandrag av text i nothäfte:
I den latinamerikanska populärmusiken har den religiösa musiken en viktig plats. 
Den avspeglar de kristnas närvaro i befrielseprocessen.
MISA CAMPESINA NICARAGÜENSE – den nicaraguanska bondemässan – är ett musikaliskt och litterärt verk som kommit till i en mycket speciellt politiskt och religiöst sammanhang.

Fram till 1979 levde det nicaraguanska folket under Somozadiktaturens hårda förtryck Bondemässan har sitt ursprung i de kristnas deltagande i kampen för befrielse och har sin grund i folkets kamp, glädje och hopp om en rättvis värld.

Carlos Mejia Godoy, en av Centralamerikas främste poeter och kompositörer upplevde ett behov av att i kristna folkliga sånger och texter ge uttryck åt kampen för att störta diktatorn och skapa ett nytt samhälle. (jfr. Martin Luther)
Han skrev då bondemässan i nära samarbete med bönder och lantarbetare 1974-1975.

Resultatet blev då, samtidigt med fungerande mässmusik, ett kompendium som beskriver Nicaraguas natur, människor, musikinstrument och vardag. Där finns inte bara tron, kampen, hoppet och revolutionen utan också hela naturen.
- Vi prisar Gud med fågelsången, vi offrar jordens frukter och vi sjunger till Herrens ära säger Godoy.

Mässan uttrycker tron hos ett kristet folk som längtar efter frihet.

Trots att mässan redan 1975 förbjöds både av Somoza och den etablerade kyrkan spreds den ändå snabbt och den anses ha spelat en viktig roll under befrielsekampen.  Också efter Somozas fall 1979 har den fortsatt att betyda mycket för människor.

Godoy studerade under tre och ett halvt år teologi vid ett spanskt seminarium. När han såg hur prästerna ställde sig på, som han tyckte fel sida i politiken beslöt han sig för att lämna prästbanan.
Han kände sig för med flera arbetsområden, men bestämde sig i slutet av 60-talet att själv börja sjunga och skriva sånger. Musiken är en speciellt livskraftig del av den nicaraguanska kulturen. Den fungerar ofta mycket väl som ett folkets eget kommunikationsmedel.

- Jag upptäckte att jag genom att skriva sånger kunde återbörda ordspråk, talesätt, gåtor, folktro, läkekonst, poesi, anekdoter och visor till folket. Allt detta måste räddas!
I mina sånger var jag särskilt mån om att försöka fånga folkhumorn, den folkliga kvickheten. Detta överflöd av spjuveraktighet som är en blandning av spanskt och indianskt, säger Godoy.

Idag arbetar Carlos Mejia Godoy på kulturministeriet i Managua. Han samlar in och bearbetar nicaraguanska folksånger och han skriver nya religiösa och politiska sånger. Han är produktiv och mycket populär.

Detta är musik som bygger på känsla och den blir livlös om den framförs stramt och kallt utan inlevelse, även om allt är renstämt och korrekt efter noterna.

Text hämtad från: Fristads församling

Läs mer om körer i Norra Ölands pastorat