Nyskrivet Requiem uruppförs i november
TEXT: HELENA LINDER
Rolf Martinsson är en av Sveriges internationellt mest framförda samtida tonsättare.
– Det var min trumpetkonsert Bridge, som öppnade dörrarna till den internationella scenen med Håkan Hardenberger som solist. Det var spännande att bli framförd på platser som Musikverein i Wien, i London och USA.
Men allt började hemma i Boalt, utanför Osby, ett litet samhälle med 200 invånare i Glimåkra socken norr om Kristianstad. Rolfs mamma Sonja fyllde barndomshemmet med musik. Hon var en av de tre systrarna i vokaltrion Göingeflickorna som bildades i mitten av 1950-talet och hade stora framgångar under 1960- och 1970-talen på Svensktoppen, på turnéer runtom i landet och i de gamla svenskbygderna i USA.
Musiken via mamma
– Jag har skillingtrycket i blodet från min mamma, säger Rolf skämtsamt, och själv växte jag upp med Beatles musik. I början av 1970-talet fick även den symfoniska rocken viss betydelse för mig. Framför allt lyssnade jag på den nederländska gruppen Ekseption med Rick van der Linden på orgel och piano, men också Beethovens pianosonater ljöd allt oftare från grammofonen.
Den musikaliska ådran kom via mamma, hennes släktled och traditionen med mycket dragspel, gitarr och piano.
– När jag ville ägna mig åt musikskapande möttes jag av självklar förståelse hemma. Jag är djupt tacksam för att mina föräldrar alltid hjälpte och stöttade mig.
När Rolf sökte in till Musikhögskolan i Malmö (MHM) var han osäker på hur han skulle stå sig i konkurrensen, eftersom det endast fanns tio platser per år…
– Av de 160 som sökte kom jag in som tvåa, till min stora överraskning!
Totalt studerade Rolf i tolv år i tre block om fyra år i komposition, sats- och gehörslära och instrumentalstudier i piano, sång och flöjt. Dessutom gick han parallellt kompletterande kurser för att bredda kunskapsfältet. Det fanns många personligheter i lärarkåren som gjorde starkt intryck. Bland dem Dan-Olof Stenlund, Sten Ingelf, Kåge Dominique, Evy Bråhammar och Elisabeth Borgsmidt.
– Man skulle kunna säga att jag blev ”marinerad i musik på MHM”, skrattar Rolf.
Skyndat långsamt
Efter examen fick Rolf Martinsson titeln musikdirektör. Han har sedan dess arbetat med sina egna tonsättningar parallellt med undervisning i komposition vid MHM tillsammans med bl a Staffan Storm, Björn-Tryggve Johansson, Kent Olofsson och Daniel Hjorth. De studerande som passerat genom utbildningen finns idag på viktiga poster i musiklivet eller är etablerade som tonsättare och arrangörer med internationell räckvidd. En av dem är Daniel Fjellström, som nu tagit över efter Rolf som förra hösten började trappa ner på MHM och bara har kvar en årskurs med några få studenter. Som tonsättare har Rolf gått sin egen väg, även om det ibland inneburit tvivel om bästa vägen framåt.
– Jag har alltid följt min musikaliska intuition och mitt inre lyssnande med både ros och ris som följd. Det förväntades från kritiker- och lärarhåll att tonsättare skulle skriva personligt, modernt, nutida. Något jag alltid strävat efter, men det har varit viktigt för mig att skynda långsamt i den processen för att vara sann mot den musik jag velat skriva.
Med orkesterverket Dreams (1995), inspirerat av Akira Kurosawas film med samma titel, började jag bejaka min romantiska sida och det ledde mig rätt.
– Tio år senare blev jag erbjuden ett omfattande förlagssamarbete med Gehrmans Musikförlag och det har betytt väldigt mycket. Mitt mångåriga samarbete med sopranen Lisa Larsson är också något jag gärna framhåller. Jag har skrivit ca 20 verk för henne, som hon sammantaget framfört över 200 gånger. Det har gett mig en stor förståelse för det vokala, tillfört nya idéer i mitt komponerande och jag har fått många nya musikerkontakter. Lisa har bland annat mitt verk Lukaspassionen (2012) på sin repertoar och har sjungit evangelistrollen i verket många gånger.
Sammantaget har det framförts nära 100 gånger av olika musiker. Under 2025 skapades även en tyskspråkig version.
Allvarliga världsläget
Rolf hyllas av musiker och dirigenter för sin skickliga orkestrering som skapar en klangskönhet som tilltalar publiken.
– Under tillkomsten av mitt Requiem (2026) reflekterade jag mycket över det allvarliga läget i världen, vilket gjorde att jag bestämde mig för att skriva verket helt tonalt. Jag kände ett starkt behov av att förmedla känslan av ljus, hopp, kärlek, skönhet och det tonala som vi så väl behöver i vår dissonanta tid. Som körsångare har jag haft förmånen att sjunga Mozarts, Faurés, Brahms och Verdis rekvier. Därför var det mycket speciellt för mig att tonsätta den välkända latinska texten. Jag har ingen religiös bakgrund, men älskar kyrkorummet, har sjungit mycket i kyrkor och är ödmjuk inför tron.
Utöver mässtexten ingår ytterligare en rad texter, sex av dem författade av biskop Fredrik Modéus. Huvudbeställare av verket är Växjö domkyrkoförsamling, där det uruppförs söndag 1 november av Lisa Larsson, sopran, Staffan Liljas, baryton, Växjö Oratoriekör och stråkensemble under ledning av Sten-Inge Petersson. En vecka senare, söndag 8 november kl. 17.00, får det sin Malmöpremiär i S:t Petri kyrka med Petri Sångare, Elin Eriksson, sopran och årets Birgit Nilsson-stipendiat Luthando Qave, baryton samt orkester under ledning av Karin Oldgren.
– Min förhoppning är att mitt Requiem ska tas emot väl och framföras ofta utifrån de olika förutsättningar som kan finnas. Därför har jag skrivit tre versioner. Orkesterversionen som nu får sitt uruppförande, en ensembleversion och en version för kör med orgel och valfri spelstämma. Under min uppväxt i ”lilla” Osby förstod jag att versioner för en mindre budget alltid är välkomna.
Till minne av Tord
I slutet av sommaren 2026 dog Rolfs bror och därför finns nu i partituret en tillägnan till honom, Tord in memoriam. Trots att detta är en sorgens tid för Rolf, avslutar han med att framhålla att hela hans karriär karaktäriserats av glädje och hårt arbete. Glädje med grund i lust och intresse och i djup tacksamhet över att ha fått göra det han velat i samarbete med fantastiska musiker.