Vi är alla ”skapade medskapare”. Gud vill vårt liv, har en tanke med oss och en plan eller en dröm om livet och mänskligheten. Men att vara skapad kan också dra våra tankar till något färdigpaketerat, klart och inte så utvecklingsbart. Och så kan det ju verkligen kännas ibland – som om vi är infångade och begränsade. Och som människor är vi ju förgängliga och ibland väldigt små i ett gigantiskt stort universum.
Att vara ”skapad medskapare” öppnar för något mer. Vi är kreativa, uppfinningsrika, vi kan gå utanför invanda mönster, vi kan undersöka, lära oss mer, vi kan låta oss drivas av nyfikenhet och skaparglädje. Vi kan vara generösa och givmilda. Vi kan ge varandra mening och vi kan sprida positiva förhållningssätt runt omkring oss i skapelsen. Vi kan tillsammans be för fredlig samexistens med våra olikheter och olika gåvor för världen. Vilken glädje och ett enormt ansvar det är att inte bara vara färdigskapad, utan också delaktig i en pågående skapelseberättelse. Det ju är ibland svårt att välja rätt när vi samtidigt är så små och stora på en och samma gång. När vi nu lär oss mer om klimatpåverkan och om vårt jordklots hälsa och möjligheterna och svårigheterna för framtidens mänsklighet. Vad ställer det oss inför idag? Istället för att fastna i vår litenhet och mala på i de där tankebanorna ”att det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör” så låt oss istället ta fasta på vår storhet – vår möjlighet till kreativitet, uppfinningsrikedom och handlingskraft.
Tänk att vi kan påverka, tänk att vi kan känna oss delaktiga i det som växer, lever och formas i vår tillvaro. Framtid och nutid bärs av oss tillsammans. Det är inte bara våra medmänniskor som är ”vår nästa”, det är hela skapelsen! Och visst hör vi samman!