”Vaksamhet och väntan” är rubriken för söndagen före domsöndagen. Det är en spännande rubrik, den väcker så många olika tankar.
Vaksamhet låter vettigt, risken är bara att den blir till på bekostnad av tilliten. Hur kan vi få balans mellan att vara icke-naiva, vaksamma och samtidigt äga barnets naiva glädje och längtan med tillit till omvärlden? Ja, balansen är inte lätt, men viktig att reflektera och balansera.
Och vad betyder väntan i sammanhanget? Ja, söndagen fokuserar ju på Kristus återkomst, längtan efter upprättelse och att återställa sådant som blivit fel.
I våra olika processer behövs ofta mer väntan än vad vi vill inse. Att vänta ut i olika processer. Insikten att mognad tar tid. Men vi vet också att naiviteten behöver hållas stången när vi i vissa sammanhang kanske väntar för länge.
Med längtan efter upprättelse behöver vi hjälpa till så att tillvaron går att leva i.
Det finns en rörelse året om av Thursdays in black; torsdagar i svart för att uppmärksamma just flickors och kvinnors rätt till värdiga liv utan våld, runtom i världen men också här i Malmö.
En djup och långtgående orättvisa som vi inte kan vara tysta om, ett våld som det inte går att värja sig ifrån.
Kampanjen växte fram ur Kyrkornas världsråds satsning för att synliggöra våld mot kvinnor och flickor och göra klart att våld är ett brott mot mänskliga rättigheter och en kränkning av mänsklig värdighet. Även du kan klä dig i svart på torsdagar året om för att vara en del av en världsvid kampanj och rörelse för fredliga miljöer för alla, även kvinnor och flickor.
Vi ber med söndagens bön: Himmelens och jordens Gud, som vet hur bräckliga vi är, hjälp oss hålla fast vid dig när vår tillit sviktar. Ge oss en tro som föder livsmod och hopp. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.