Utbildningen praktisk själavård (CPE)
Varje vår erbjuder Sjukhuskyrkan på Skånes universitetssjukhus i Malmö utbildningen Praktisk själavård (CPE), en utbildning som följer världens största internationella utbildningsmodell inom själavård.
Med sin ekumeniska, interreligiösa och mångkulturella inriktning riktar sig utbildningen till personer som i sitt arbete möter människor i samtal och i kris. Genom att kombinera praktik, handledning och reflektion får deltagarna utveckla sin samtalskompetens, sin självkännedom och sin förståelse för det som sker i ett själavårdande samtal.
Vad händer när teori, praktik och reflektion får mötas på riktigt?
För deltagarna i utbildningen Praktisk själavård (CPE) handlar det om mer än att utveckla sin professionella kompetens. Det handlar också om ökad självkännedom, mod att möta svåra livsfrågor och en djupare förståelse för både sig själv och andra.
Enligt kursledare Corinna Friedl är utbildningens stora styrka den nära kopplingen mellan praktik och reflektion. Mer än halva utbildningstiden består av själavårdande samtal med patienter på sjukhus. Upplevelserna från samtalen bearbetas sedan genom handledning, undervisning och gemensam reflektion.
Corinna beskriver utbildningen som en process där deltagarna gradvis blir mer medvetna om sina egna tankar, känslor och reaktioner. Det som först kan vara svårt att sätta ord på blir synligt och möjligt att utforska tillsammans med gruppen.
– Det som deltagarna upplever under samtalen arbetas sedan med i deras egen reflektion och i undervisningen, berättar hon.
Samtidigt lyfter hon fram gruppens betydelse. Deltagarna kommer från olika professioner, samfund och livssituationer, vilket gör att olika perspektiv blir en viktig del av lärandet.
– Eftersom så mycket delas blir varenda persons egen livsväg eller religiös prägel en tillgång för gruppens gemensamma lärande. Grupprocessen är en stödjande energi.
När tron får en naturlig plats i samtalet
Lena Moberg arbetar som kurator inom sjukvården och sökte utbildningen för att fördjupa sina kunskaper om existentiella frågor och religionens betydelse för människors läkningsprocess. Hon upplevde att kombinationen av praktik, teori och handledning gav goda möjligheter att utvecklas i det själavårdande arbetet.
Utbildningen har också påverkat hur hon möter människor i samtal.
– Jag är mer öppen för att fråga om religiös tillhörighet, andlighet och låta människors tro få plats i samtalet, säger hon.
För Lena var mötet med de andra deltagarna en minst lika viktig del av utbildningen. Hon beskriver ett öppet och tillåtande klimat där deltagarna kunde ställa frågor, dela erfarenheter och tillsammans växa i förståelse och empati.
Att bli tryggare i lyssnandet
För prästen Anna Kristiansson var utbildningen en möjlighet att fördjupa ett arbete som redan länge varit en viktig del av hennes prästgärning. Hon ville också möta människor från andra traditioner och få nya perspektiv på själavård och diakoni.
Utbildningen har gjort henne mer uppmärksam på vikten av att lyssna färdigt.
–Jag tror att jag blivit duktigare på att inte ”fylla i luckor” i den andres berättelse, utan att i stället längre in i samtalet invänta och lyssna färdigt. Jag har också fått öva på att se nya vägar vidare i konfidenternas liv, som ser annorlunda ut än jag skulle trott tidigare.
Hon beskriver också att utbildningen har gjort henne tryggare i arbetet med enskilda samtal. Samtidigt har grupprocessen gett nya insikter, både om henne själv och om samspelet mellan människor.
– En väldigt viktig del i utbildningen är arbetet i gruppen med alla oss som deltar. Vi diskuterar olika ämnen tillsammans, och analyserar sedan hur vi samverkar i gruppen. Vi ger varandra respons på olika uppgifter, intervjuar varandra, håller i andakter och redovisar uppgifter för varandra. Att ta ett steg tillbaka och analysera vad som händer i gruppen var nytt och svårt för mig, och gav därför väldigt mycket, menar hon.
En utbildning som stannar kvar
Corinna Friedl berättar att många deltagare beskriver sina nya insikter som något de bär med sig långt efter att utbildningen avslutats. Ofta handlar det om en större medvetenhet om sig själv, en djupare förståelse för andra människors livsfrågor och en ökad trygghet i att finnas kvar när någon befinner sig i kris.
– De insikter som deltagarna får om sig själv brukar de beskriva som en gåva, säger hon.
För Anna är det ändå relationerna som vuxit fram under utbildningstiden som lämnat starkast avtryck.
– Det jag allra mest tar med mig, är nya vänner, andra kursdeltagare, som jag kommit att tycka mycket om och som jag är väldigt tacksam för.
För den som funderar på att söka har Lena ett enkelt råd:
– Sök! Det är en spännande utbildning som bidrar till ökad självkännedom och ger ett bredare perspektiv på livet. Vi är så måna om att prata om hälsa men oftast blir samtalen kring träning och kost. Förhoppningsvis blir det i framtiden lika självklart att vårda själen för att vi ska må bra och känna att livet har mening. Existentiella samtal försvinner ofta i vardagens alla "måsten".