Migrationsverkets mottagnings- och återvändandecenter är särskilda boenden för personer som söker asyl eller har fått avslag och ska lämna Sverige. Med den nya mottagandelagen går Sverige över till ett system där alla som väntar på beslut om uppehållstillstånd ska bo på sådana anläggningsboenden. Människor ska samlas där under hela processen, från att de ansöker om skydd till att de antingen får stanna eller tvingas återvända.
Tidigare fanns andra boendeformer för människor som sökte skydd i Sverige. En familj kunde till exempel tilldelas en lägenhet i ett samhälle, kanske i närheten av barnens skola. De nya mottagnings- och återvändandeboendena har vuxit fram som en del av Sveriges allt hårdare migrationspolitik. Det är platser där hundratals människor bor tätt tillsammans, många med kraftigt försämrad psykisk hälsa, samtidigt som alla väntar på beslut som avgör hela deras framtid.
Där får du en plats i en våningssäng, ofta i ett rum som delas med andra. Du kan inte laga din egen mat utan äter det som serveras, på bestämda tider. För barn finns det knappt några platser att leka på, och utan pengar till bussbiljetter blir det svårt att ta sig därifrån. Livet stannar upp, avskilt från resten av samhället.
Hur har barnen det?
Barn lever här i en miljö där de kan bevittna hot och våld. Att skapa trygghet, lugn och den stimulans som barn behöver och har rätt till blir nästan omöjligt. De nya reglerna riskerar också att göra situationen ännu svårare. Människors frihet begränsas ytterligare, samtidigt som barn bor på platser som inte är ämnade för deras utveckling och trygghet och där de alltid ska vara tillgängliga för myndigheter. Barn tvingas leva i väntrum istället för trygga hem.
I och med den nya mottagandelagen, som förväntas antas inom kort, kommer asylsökande bara få vistas inom ett begränsat geografiskt område, det län där asylboendet ligger. Asylsökande kommer också att vara skyldiga att delta i närvarokontroller flera gånger i veckan och kan åläggas individuell anmälningsskyldighet. Det innebär stora inskränkningar i integritet och individuell frihet, som i denna sammantagna form inte är vanliga inom EU.
Dessutom ska reglerna gälla från 16 års ålder, alltså även barn. Vi ser stora risker med att lagförslagen inte är förenliga med barnkonventionen, särskilt med hänsyn till barnets rätt till skydd, utveckling och bästa i första hand. Det finns därför skäl att ifrågasätta om förslagen lever upp till konventionens krav, bland annat artiklarna om barnets bästa (artikel 3), barnets rätt till utveckling (artikel 6) och skydd mot skadliga levnadsvillkor (artikel 27).