Dagen då lidandet, smärtan och döden tar all plats. Det finns inget hopp och inga öppningar som ger luft. Inga förhoppningar som kan skänka tröst. Det är kört. Hur ska vi orka? Hur ska vi få kraft att gå vidare? Mot vad ska vi gå när framtidsutsikterna är grusade?
Utsiktslösheten skapar ångest. Gud delar denna ångest eftersom Gud själv gått igenom det svåraste.
Låt sorgen komma fram.
Låt ledsnad bli till sorgebearbetning. Nu är tid att möta det som är, att bli stilla inför faktum. Låt oss sakta invänta det som möter.
Låt oss lyfta blicken och ändå, trots tröstlöshet, söka efter en ljusglimt?
Gud vi ber om kraft