Upprop medmänniska
Lyssna

Nyhet / Publicerad 14 maj 2026

Gör inte skillnad på människor

För många människor innebär ett uppehållstillstånd inte trygghet, utan en fortsatt väntan. De senaste årens förändringar i migrationspolitiken har gjort tillfälliga uppehållstillstånd till norm och skapat en vardag präglad av osäkerhet,både för vuxna och barn.

Före 2016 var permanenta uppehållstillstånd huvudregel. I dag får den som beviljas asyl i Sverige i stället ett tillfälligt uppehållstillstånd. Dessa gäller i 1-3 år och måste därefter förlängas genom en ny ansökan.

Fram tills nu har det efter tre år varit möjligt att ansöka om att ett tillfälligt uppehållstillstånd ska bli permanent. Den möjligheten föreslås nu tas bort. Från juli 2026 förväntas en ny lag införas som innebär att personer som fått uppehållstillstånd på grund av asyl aldrig ska kunna få permanent uppehållstillstånd.

Tillfälliga uppehållstillstånd skapar mycket svåra livsvillkor. Att inte kunna överblicka om du kommer att kunna bo kvar i Sverige de närmaste åren gör det svårt att etablera sig och att ha kraft att blicka framåt. Osäkerheten påverkar också det psykiska måendet mycket negativt.

Samtidigt skapas stora praktiska svårigheter kring utbildning, arbete och bostad. Människor riskerar att hamna i förödande situationer där det är svårt att få arbete på grund av tillfälligt uppehållstillstånd, samtidigt som möjligheten att få fortsatt uppehållstillstånd eller medborgarskap är beroende av inkomst och anställning. Röda Korsets erfarenheter och den forskning organisationen hänvisar till visar att den psykiska ohälsan ökar när människor saknar tryggheten i ett längre uppehållstillstånd.

Tonårsutvisningar och permanenta uppehållstillstånd

De så kallade ”tonårsutvisningarna” är en konsekvens av bland annat de tillfälliga uppehållstillstånden. Barn som får uppehållstillstånd på grund av anknytning till sina föräldrar beviljas numera tillfälliga uppehållstillstånd. Tidigare fick barn permanenta uppehållstillstånd i sådana fall.

När barnet fyller 18 år räcker det inte längre att vara någons barn för att få stanna i Sverige. Då ställs andra krav, och om dessa inte uppfylls kan den unge utvisas, även om föräldrar och annan familj har rätt att bo kvar i Sverige.

De så kallade tonårsutvisningarna hänger också samman med att kraven för att få stanna på grund av ömmande omständigheter har höjts avsevärt. Det gör att många års anknytning till Sverige inte längre väger lika tungt.

Regeringen har också påbörjat arbetet med att ta fram en ny lag som skulle innebära att alla som i dag har permanenta uppehållstillstånd skulle förlora dessa. Efter omfattande kritik, bland annat från jurister, har utredningen pausats. Något som talar emot att en sådan förändring ska kunna genomföras är att den tydligt strider mot principen om att gynnande beslut inte får tas tillbaka.

Jag försökte ta en dag i taget, men jag kunde inte, ovissheten gjorde mig så rädd.

En ung vuxen

En ung vuxen berättar: 

“Jag var så glad när jag fick mitt uppehållstillstånd. Jag kände mig som en fjäril de första dagarna. Jag kände mig lätt och allt jag såg var ljust. Men sen blev jag tung som en sten. Jag hade väntat många år på uppehållstillstånd. Jag hade gått igenom så många svåra erfarenheter och bara stängt in allt i en låda inom mig. Nu behövde jag börja bygga ett liv. Skaffa boende, utbildning, jobb. Stå på benen och titta framåt. Jag sa till mig själv: titta mot framtiden nu. Men jag var så tung och så trött. Uppehållstillståndet jag fått var tillfälligt. Vilken framtid innebar det och hur långt skulle mina ögon våga titta? 

Jag kämpade ändå, tog tag i livet och började på min utbildning. Men sen började det närma sig att söka uppehållstillstånd igen. Det blev som en storm inom mig. Ingenting var lugnt, allt gungade och allt gjorde ont inom mig. Jag försökte ta en dag i taget, men jag kunde inte, ovissheten gjorde mig så rädd. Så rädd”. 

 

Länkar:

Därför spelar längden på uppehållstillståndet stor roll
Besluten som ligger bakom tonårsutvisningarna