Dagen inleddes med veckomässa där Ellinor Ingvar-Henschen, sopran och musikterapeut, framförde Puccinis ”Toscas bön”. Hennes tolkning gav en ton av både sorg och hopp, som en öppning mot det tema som eftermiddagen kretsade kring.
Efter mässan berättade specialistpsykologen Frida Forsman från Traumamottagning Centrum för sexuell hälsa om arbetet med att möta och behandla människor som utsatts för sexuellt våld. Hon beskrev hur samtal och terapi kan hjälpa den drabbade att återta sin berättelse och börja bygga upp tilliten till sig själv och andra igen.
Sedan följde ett samtal mellan Ellinor Ingvar-Henschen och diakon Ebba Älverbrandt, utifrån Ellinors bok ”En sång om övergrepp, kärlek och mod”. Ebba läste högt ur boken, och Ellinor berättade ärligt och nära om sin egen upplevelse av att inte bli trodd, och om den långa vägen mot läkande. Det blev en stund fylld av stillhet, mod och igenkänning, där kyrkorummet fick bära både smärta och hopp.
I det avslutande panelsamtalet, lett av prästen Helena Myrstener, möttes Ellinor, Frida, diakoniassistenten Sofia Morgan och kyrkoherde Gunilla Hallonsten i ett samtal om tro, mod och läkande. Ellinor berättade hur hon i kyrkan upplevde ett rum där hon inte blev misstrodd, en plats där språket handlade om det goda, där tron och kärleken kunde bekräfta det hon gått igenom.
Gunilla Hallonsten, som länge engagerat sig i frågor om mänsklig värdighet och jämställdhet, bland annat som ambassadör för rörelsen Thursdays in Black, betonade kyrkans ansvar att tala öppet om övergrepp, normer och människosyn. Hon påminde om att det är ett arbete som måste ske både i samtal, i undervisning och genom kulturen, och att kyrkan har en särskild roll i att skapa trygga rum för dessa möten.
Eftermiddagen avslutades med som den började, med sång av Ellinor. En stilla ton av hopp som dröjde sig kvar i kyrkorummet.