På söndag firar vi bönsöndagen. Den fokuserar vår förmåga att reflektera och uttrycka oss med våra hjärtans röst om det mest väsentliga och viktiga för oss människor.
Bönen är inte enbart det talade ordet utan bönen kan uttryckas på många olika sätt, med tankar, i rörelse i reflektion.
Kanske är de vanligaste temana det som handlar om vår oro. Oro för världsläget eller för det som är mera privat eller intimt? Andra vanliga tema tror jag handlar om vår tacksamhet. Men också det vi önskar hjälp med i livet och det vi önskar att be om förlåtelse för?
Bön som hjärtats röst till Gud är genomgripande i det mänskliga livet. Och i bönen blir vi tydliggjorda på något sätt. Gud hör bön. Gud, som är närmare oss själva än våra egna hjärtan bär oss i vår bön – hur den än uttrycks och formuleras.
På Svenska kyrkans hemsida står: ”Traditionellt har bönsöndagen varit en dag då vi har bett för sådden under året, för allt som växer och ska bidra till liv på jorden. Det gör vi än i dag, men vi reflekterar också över bön på fler sätt.
I bibeltexterna som vi läser på bönsöndagen uppmanar Jesus oss att be ofta och ihärdigt. Han förklarar också att Gud älskar oss och är angelägen om att lyssna på våra böner. ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. (Lukas 11:1–13)
Vi ber med och utan ord.
Gud hör vår bön.
Amen