– Den här utbildningen är otroligt viktig. Vi får metoder och kunskap som vi verkligen behöver. Det är mycket jag tidigare inte var så insatt i, till exempel dynamiken och mekanismerna i våldsrelationer, säger Dibisa.
I själavårdssamtal möter hon ofta människor som bär på erfarenheter av våld, ibland uttalat, ibland mellan raderna.
– Med tanke på att nästan alla jag möter i själavårdssammanhang på något sätt har erfarenhet av detta känns utbildningen oerhört betydelsefull.
Ebba känner igen bilden.
– Många som kommer till själavård bär på erfarenheter av våld, även om det inte alltid sägs rakt ut. Vi behöver förstå mekanismerna bakom för att kunna möta dem på riktigt.
Utbildningen har gett kunskap om bland annat normaliseringsprocessen, hur våld gradvis kan bli en del av vardagen, men också om psykiskt våld och andra former av utsatthet.
– Psykiskt våld är också straffbart. Det är lätt att underskatta hur allvarligt det är. Utbildningen hjälper oss att se varningssignaler och de “red flags” som annars kan gå oss förbi, säger Dibisa.
Det kan handla om små tecken som väcker frågor.
– Varför följer hon aldrig med på sociala aktiviteter? Varför har hon aldrig sin telefon med sig? En kontrollerande partner kan till exempel ha begränsat hennes sociala nätverk eller tagit mobilen.
Både Ebba och Dibisa betonar att kunskapen behövs i hela kyrkan.
– Det spelar egentligen ingen roll om man är diakon, pedagog eller vaktmästare. Vi möter människor i olika sammanhang och alla behöver en grundläggande förståelse, säger Dibisa.
Samtidigt lyfter Ebba att frågorna ofta ligger nära människors egna liv.
– Många har egna erfarenheter av de här frågorna, oavsett yrkesgrupp. Bara för att vi arbetar i kyrkan betyder det inte att vi själva kan vara utsatta eller ha nära anhöriga som har drabbats. Det kan väcka mycket känslor, och därför är det viktigt att det finns utrymme för det.
Kyrkans roll: en trygg plats för stöd
Kyrkan möter människor som lever med våld genom själavårdssamtal, gemenskapsverksamheter och särskilda initiativ för personer som bär på svåra erfarenheter. Ofta börjar kontakten i ett enskilt samtal.
– När jag har fått kontakt med någon försöker jag också hänvisa vidare till den gemenskap som finns i kyrkan. För många kan det vara svårt att lita på människor, säger Dibisa.
I Fosie församling finns flera sammanhang där människor kan mötas i en trygg miljö, till exempel grupper där deltagare bearbetar svåra erfarenheter genom samtal eller skrivande, och särskilda gudstjänster med fokus på upprättelse.
– Alla diakoner stöter mer eller mindre på de här frågorna, men hos oss blir det väldigt regelbundet. När människor berättar för varandra sprids det att man kan få stöd här, säger Ebba.
Samtidigt är kyrkan en öppen mötesplats.
– En kyrka ska vara välkomnande för alla. Det betyder att vi möter den som blivit utsatt, men också den som vill ta ansvar, förändras och söka försoning. Men vi får aldrig relativisera våldet. Vi måste våga tala om det, också när det är obekvämt.
Att våga fråga
Båda betonar att det farligaste ofta är tystnaden.
– Jag tror att det är enklare att säga vad man inte ska göra än vad man ska göra, och det är att vara tyst. Vi har ett ansvar att se våra medmänniskor, säger Dibisa.
Det kan handla om en granne, en vän eller någon i församlingen.
– Man måste vara modig och våga fråga: ”Är du okej? Det känns inte som att du är okej, är du okej?” Det är mycket farligare att vara tyst.
Att ta upp frågan kan kännas lättare i arbetet än i privatlivet.
– I mitt arbete är det enklare att fråga. Där finns en viss distans och jag har inget att förlora i relationen. Det är svårare när det gäller någon som står mig nära, för där finns mer att förlora. Men om jag inte frågar gör jag inte min plikt, min medmänskliga plikt.
"Du är inte ensam"
Vad vill ni säga till den som lever med våld och funderar på att söka stöd?
– Du är inte ensam. Det finns människor som vill lyssna och hjälpa. Att berätta kan vara första steget mot förändring, och du har rätt att leva i trygghet.
Genom utbildningen stärker Svenska kyrkan Malmö sin beredskap att möta, stötta och agera, för människors värdighet, trygghet och upprättelse.
Vill du veta mer eller söker stöd? Läs mer här eller kontakta dinlokala församling.