Antalet konfirmander ökar: ett medvetet val snarare än bara tradition

– Jag tror att det finns ett slags sökande efter andra värden som skapar en djupare mening, frid och hopp. Det kan jag uppleva som en orsak till att många vågar börja tänka i andra banor, säger Sara Lindholm, församlingspedagog och konfirmationsledare i S:t Matteus kyrka.

Josefin Segersteén Reinhag och Lena Dahlheim börjar närma sig sluttampen på sin konfirmationsundervisning. I slutet av juni kommer de att konfirmera sig, efter att deras grupp träffats både en söndag i månaden och på ett helgläger under våren och en veckas sommarläger.

Ingen av dem tvekade om konfirmation, båda tror på Gud och ville lära sig mer. Josefin började tänka mer på Gud och tro när hennes storebror konfirmerades för tre år sedan. Hon säger:

– Det kommer fram mer och mer att många konfirmeras. Det kanske har blivit lite av en trend att många gör det och då vågar man prata om det mer.

Sara Lindholm bekräftar känslan:

– Antalet konfirmander har ökat. Och framför allt så tycker jag att man märker en ökning i att det är ett medvetet val. Om man tittar längre tillbaka så var det kanske mer en tradition, att det bara rullade på, men senare har det inte varit så självklart för alla unga. Nu är det fler som har tänkt till, att "jag vill det här för att jag vill få prata mer om livet och tron och få nya vänner". Det är ett medvetet val.

Fin gemenskap i kyrkan

Både Lena och Josefin lyfter gemenskapen i kyrkan som en viktig del i konfirmationen.

– Jag tror att fler har insett att kyrkan har en så himla fin gemenskap och vill delta i den. I skolan arbetar man mycket enskilt, medan i kyrkan arbetar alla tillsammans och lyssnar på varandra med fokus på gemenskap, säger Josefin.

Sara Lindholm säger:

– Man behöver inte veta när man börjar sin konfirmationsundervisning om man tror eller hur man vill att vägen ska bli sen. Det är en inbjudan, en möjlighet att få samtala om livet och undersöka vad tron på Jesus innebär tillsammans med andra.

Under söndagsträffarna varierar aktiviteterna, undervisning från bibeln och samtal i grupper varieras med olika kreativa pass och lekar. Sara Lindholm beskriver kyrkan som en växtplats där man inte efterfrågar tvärsäkerhet utan bjuder in till öppna samtal, tro och tvivel.

– Det är väldigt spännande att få ge unga människor ett forum att få samtala om frågor som man kanske inte alltid pratar om. Vi uppmuntrar väldigt mycket att få öva sig i att ställa frågor och att "provtänka". Man behöver inte ha färdiga svar, utan man får lyssna på varandra och upptäcka tillsammans. Man kan se det som en inbjudan till en resa, där livet fortsätter i upptäckandet. Vem är jag? Vem är Gud? Vem är andra? Vi snubblar oss alla fram i livet, men här kan vi ge en plats för relationer och gemenskap. Det är väldigt fint.

Dop i havet under konfirmationslägret

Sommarlägret ligger fortfarande framför Josefin och Lena, men strax innan påsk var de på helgläger i Bosarp. Under lägret gjorde de olika aktiviteter och lärde känna varandra i konfirmationsgruppen bättre. I gruppen är de 27 konfirmander, men i gemenskapen ingår också tidigare konfirmander som nu är unga ledare, och under lägret var det hela 20 unga ledare som deltog. På sommarlägret Åh Stiftsgård i Ljungskile kommer både Lena och Josefin att döpas i havet, berättar Sara Lindholm.
 

– Konfirmationen är en bekräftelse på dopet. Vi ser en tydlig skillnad idag mot tidigare i att det är många fler som inte är döpta sedan tidigare. I vissa grupper är det hälften som inte är döpta och kommer och är nyfikna på tron och kyrkan. Då får man möjlighet att bli döpt under sitt konfirmationsår.

– Det känns väldigt roligt att få göra det tillsammans med alla och med ledarna, säger Lena.

– Ja, det är himla fint att få vara med om det, instämmer Josefin, och avslutar:

– Jag vill bara rekommendera alla ungdomar att söka till konfirmation, för det är en väldigt rolig grej att uppleva och ha gjort i livet.