Genom mänsklighetens historia har rädslan för döden hanterats på olika sätt. Ett inte helt ovanligt sätt har varit att skjuta tankarna om döden ifrån sig. I vissa sammanhang har människor till och med trott att vi kallar på döden om vi tänker eller pratar om den. Kanske är det därför vi ibland sänker rösten något när någons död kommer på tal.
Mycket av det vi pratar om i kyrkan, och det som finns i Bibelns texter, handlar om vårt förhållande till döden. Bibelns första bok behandlar dödens ursprung. Evangelierna beskriver Guds lösning, och resten av Nya testamentet berättar om hur Guds lösning etableras på jorden. Hela Bibeln avslutas med en berättelse som är som en upplösning. Men lösningen på problemet finns i alla evangeliernas sista delar – och det är vad vi firar under påsken.
Människans dilemma är att ha hamnat på avstånd från Gud. Eftersom Gud är livets källa är detta ett stort problem. Det svårbegripliga är att dödens problem löses av Gud genom död. Men den är inte slutet.
Evangelierna har många olikheter men detta är de helt överens om: Jesus dog, Jesus begravdes och Jesus uppstod! De är också tydliga med konsekvensen av detta. Att Jesus uppstod och blev levande igen är en helt annan sak än de berättelser om till exempel Lasaros eller Jairos dotter som också handlar om miraklet att Jesus övervinner död. Att Jesus blir levande är bestående och en total seger över den eviga döden. Våra kroppar kommer fortfarande att dö, men döden är övervunnen och vår död är inte slutet.
Det är livet som är målet och detta liv i Gud genom Jesus Kristus tar inte slut. Därför är påsken den största glädjehögtiden! Döden är besegrad och Livet har segrat genom Jesus!
Livet vann, dess namn är Jesus!
/Johan Tyrberg, biskop