Själavård i fokus när Lunds stift besöker vännerna i Tanzania

Hur ser man på sjukdom, död och sorg i Tanzania? Och vilken roll spelar kyrkan i ett samhälle som på många sätt är annorlunda mot det svenska?

Detta är några av de frågor som deltagarna bär med sig när resan går mot nordöstra Tanzania, där Lunds stift sedan 2019 har ett utbyte med NED, en del av den evangelisk-lutherska kyrkan i landet.

Annorlunda när kyrkan står för sjukvården

Anna Jerrhag arbetar som sjukhuspräst i Ystad sedan tolv år tillbaka. Hon ser en tydlig kontrast mellan Sverige och Tanzania, i att NED-stiftet inte bara är närvarande inom sjukvården utan själv driver både sjukhus och andra vårdinrättningar.

– Här i Sverige är man som sjukhuspräst mer i periferin och spelar på någon annans planhalva. Därför blir det intressant att se vilken roll man som präst spelar i ett sammanhang där kyrkan och vården är betydligt mer sammanflätade, säger Anna Jerrhag.

Hennes värd blir Happy Diu, som är sjukhuskaplan på Bumbuli Lutheran Hospital – ett mindre sjukhus som drivs av stiftet och även utbildar sjukvårdspersonal i området.

– Det ska bli spännande att se hur hon jobbar. Även om många omständigheter och förutsättningar skiljer oss åt, så tänker jag att vi har en gemensam syn på människan. Förhoppningsvis har vi mycket att lära av varandra, säger Anna Jerrhag.

Synen på barn och sorg intresserar

Nichlas Vinsander är sjukhusdiakon och arbetar inom sjukhuskyrkan i Malmö och Trelleborg. På hemmaplan arbetar han mycket med sorgegrupper för familjer, och är därför nyfiken på om hans tanzaniska kollegor jobbar på liknande sätt.

– Hur ser man på barn och sorg, och har man något som liknar våra sorgegrupper? Jag har många frågor, så jag reser dit med öppna ögon för att se och lära! säger Nichlas Vinsander.

Nichlas tycker att det är roligt att institutionssjälavården uppmärksammas i utbytet, men som diakon är han också intresserad av kyrkans sociala insatser utanför sjukvården. Han tas emot av Godfrey Karata, som är koordinator för den diakonala verksamheten i området Irente där kyrkan driver både barnhem och skolor.

– En stor del av resan för min del är tillfället att skapa kontakter och utbyta tankar och idéer om vad kyrkan är i världen. Inte minst vad diakonin innebär i våra olika samhällen, säger Nichlas Vinsander.

Värdefull inblick i den världsvida kyrkan

På resan deltar även Kerstin Weman Thornell, som prästvigdes i januari och är drygt halvvägs genom sitt år som pastorsadjunkt i Vellinge-Månstorps församling. Hon ser utbytet som en möjlighet att få ännu större inblick i församlingsarbetet, även i den världsvida kyrkan. Hon kommer bland annat att följa arbetet för Neema Kamendu, som är kaplan i stiftets domkyrka i staden Lushoto.

– Min bild är att kvinnor i Tanzania möter stora utmaningar, både i samhället och inom kyrkan. Jag vet inte om jag kan bidra med så djupa teologiska insikter, men kan kanske som kvinnlig präst visa solidaritet och ge något slags moraliskt stöd till min kollega, resonerar Kerstin Weman Thornell.

Samtidigt som Kerstin är förväntansfull inför resan blickar hon även framåt mot sin första tjänstgöring efter tiden som pastorsadjunkt. Den blir i Fosie församling, som verkar i en av de mest mångkulturella delarna av Malmö.

– Jag hoppas att mina möten med människorna, och möjligheten att se hur kyrkan fungerar i en så annorlunda kontext, ska bli viktiga erfarenheter som jag tar med mig i mitt fortsatta arbete, säger Kerstin Weman Thornell.