Aktivt lyssnande användbart verktyg för att prata hållbarhet

Många frågor som rör miljö och hållbarhet är komplexa och präglas av olika intressen. Vindkraft, solceller, rovdjur och skogsförvaltning är bara några exempel där åsikterna om vad som är rätt och fel ofta går isär. När känslorna svallar och förståelsen för den andre tycks utom räckhåll blir samtalet lätt infekterat och går i stå.

Aktivt lyssnande skapar utrymme för nya perspektiv

Ett sätt att komma vidare är att använda den samtalsmodell som juristen och medlaren Bernard le Roux från företaget Dialogues arbetat fram: dialogcirkeln. Det är en strukturerad modell där deltagarna delar erfarenheter, lyssnar till varandra, ställer frågor för att förstå mer och utforskar olika perspektiv.  Farhågor och idéer kommer fram som annars riskerar att förbli osynliga.

Marie Grangården är teolog på Lunds stiftskansli, med ansvar för bland annat hållbarhetsteologi. I somras gick hon och kollegan Mimmi Bissmont, miljö- och klimatstrateg, en kurs för Bernard le Roux om dialogcirkeln. 

- Jag kunde se att metoden passar väl in i hållbarhetsarbetet. Syftet är inte att nå en lösning eller enighet. Dialogen får oss att stanna upp och vänta in varandra. Det öppnar för en djupare förståelse för både den andre och för frågorna, säger Marie. 

Dialogcirkeln testades i stiftets miljönätverk

Hon och Mimmi Bissmont bestämde sig för att ta modellen vidare till stiftets miljönätverk. Nätverket samlar ett 70-tal församlingsanställda i Skåne och Blekinge som arbetar med hållbarhetsfrågor i den lokala församlingen. En gång per termin träffas gruppen för att utbyta erfarenheter och inspireras av varandra. 

Under en dag i Lomma församling fick deltagarna först en föreläsning om dialogcirkeln och sedan möjlighet att testa på att samtala utifrån modellen. Övningsfrågan handlade om vilka utmaningar man ser i den egna församlingens hållbarhetsarbete. Många gav uttryck för att modellen skapade ett långsammare tempo i samtalet, vilket kändes vilsamt och gav tid för reflektion. Andra beskrev det som utmanande att inte direkt söka lösningar på problemen.

Modellen kan användas i vardagen

Modellen väckte både eftertanke och nya idéer om hur samtal kan föras i vardagen. Anders Olofsson är förman på kyrkogårdarna i Kvistofta församling och medlem i stiftets miljönätverk. 

- Det är ofta svårt att föra dialog. Det här är ett hjälpmedel som jag tänker att jag kan använda mig av i många olika sammanhang, till exempel för att få bättre utbyte av tankar och idéer med kollegor. Det underlättar att fokus inte ligger på att hitta en lösning, säger Anders Olofsson.

Susan Tronsson, präst i Landskrona församling, var också med under dagen. 

- Det var spännande att få prova på modellen och inte bara lyssna till en föreläsning. Jag är en lösningsorienterad person, men jag ser att det finns ett mervärde i att stanna upp, lyssna in och att själv prata i jag-termer. Jag tror jag kan använda den här samtalsmodellen i olika grupper som jag har som församlingspräst.

För Mimmi Bissmont visar dialogcirkeln att hållbarhetsarbete handlar lika mycket om människor som om sakfrågor.

- Miljö och hållbarhetsarbetet handlar om ett förändringsarbete. Det är något vi alla måste göra tillsammans. Det hjälper inte att jag som miljösamordnare pekar med hela armen och kör över andras perspektiv. Jag måste också lyssna och ta in att verkligheten är komplex, säger Mimmi Bissmont.