Manuskript
DU VANN! Påskdagen är en segerdag för oss alla. Satan trodde på den eviga dödens seger och mörkrets förfärande kraft, men ljuset segrade och du vann. Ja, i Påskdagens morgon är vi alla vinnare.
Om du vill kan du tända ett ljus med mig nu. (tänder) Jag är världens ljus, säger Jesus. Den som tror på mig skall aldrig vandra i mörker utan alltid ha livets ljus. Låt hans ord sjunga i dig. Låt hans ord sjunka in i dig. Påskdagen är hans segerdag. Ut ur graven vandrar vi med honom i Guds kärleks ljus.
Kanske har du ett kors också? Det kan du gärna ha framför dig om du vill. Som ett ledljus genom det du upplever som svårt, sårigt och motigt i ditt liv. Korsets tecken säger detta: Om Gud utblottade sig och valde att dö på ett kors; om han valde ett fasans tecken och valde det till ett segertecken, då måste det betyda något för alla mänskliga situationer och livsöden på vår jord. Det måste betyda att ingen är glömd.
Kanske skrattar någon åt dig för att du kallar dig för kristen, ställer frågor om din tro där svaret du ger inte är intressant men din dårskap som troende något att håna? Tro?! I vår tid??!! Det är sant: Att våga tro är en helig dårskap; ett trotsigt korstecken vänt mot världens vrede, girighet och hat. Tro är ett alternativ till att vara den människa som världen vill att vi skall vara…
”Nu behövs inte påsken, för vi har vinst varje dag”. Reklamradion flinade ut sitt budskap och försökte vinna en billig poäng. Vinst varje dag. Det låter inte som något bestående. Knappast något värt att kämpa för. För den som har som enda livsmål att suga ut det göttaste av världen och sedan dra, har kristna varit obegripliga redan från påskdagens morgon: I början av 300talet, i förföljelsens tid skrev en samtida författare:
”Ni tror på en människa som måste födas och sedan dö på ett kors. Ni tror att han fortfarande finns, påstår att han är Gud och tillber honom dagligen”. Kan det bli vansinnigare? Det blir inte många vinster i reklamradion på ett sådant svar på frågan om livets mening.
På väg mot segern är livet också ett lidande. Det är inte bara ett krigsdrabbat land som Ukraina eller Irans förtryckta folk som känner den verkligheten. De vet att den svarta vaknatten, livsmodets kamp i vargtimmen ändå förebådar gryningen och satans fall, ljusets seger. Så blir det obegripligaste lidandet inneslutet i Jesus död, omslutet också i hans smärta: Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.
I en enda människas död störtar ett helt universum samman: Så mister självtillräckligheten sin udd i utgivandets offer. Genom Kristus knyts skapelsens historia och livets utveckling samman. Påsknatten är universums gryning; en alldeles egen evolution och början på en ny tidräkning, en ny människosyn: Det finns nåd för alla de bortglömda. Ingen människas liv är värt mer eller mindre än någon annans. Varje människa är ett universum; en existens Gud kommit för att värna, vända åter till verkligheten.
Jag är vägen, sanningen och livet. En karta för livsvägen. Inbjudan är öppen. Lyssna in ditt hjärtas längtan och ta emot Guds välsignelse.
