Han har haft Svenska kyrkans uppdrag att bidra till en tydligare bild av hur kyrkan agerat historiskt i markfrågor i norra Sverige, om samiska marker förvärvades av kyrkan och i så fall hur det gick till.
– Men läget vad gäller källorna är problematiskt. Det går inte säga att den här släkten ägde den här marken och har rätt till den i dag. Det finns ingen dokumentation som visar det, säger han.
– Däremot kan man anta att mark som staten upplät till kyrkan, från början hade varit samisk mark. Man kan tänka att kyrkan ändå har ett moraliskt ansvar, fortsätter han.
Kompletterat statlig utredning
Urban Claesson har utgått från en statlig utredning om kyrkans markinnehav. Den pågick mellan 1904 och 1929 och bygger på omfattande inventering av befintligt arkivmaterial samt även intervjuer. Urban Claesson har forskat vidare i utredningens arkiv, gjort kompletterande arkivstudier och tagit del av senare forskning som berör frågan. Arbetet har resulterat i en kyrkohistorisk rapport som offentliggjordes under ett symposium i Umeå i början av mars 2026.
Den här intervjun görs när rapporten precis skickats till tryck.
– Det är så här långt jag har kommit inom de tidsramar för arbetet som funnits. Jag har gjort en inventering, som också kan ses som en grund för framtida forskning. Kanske är det möjligt att gå djupare i enskilda fall, särskilt när det gäller de första bosättningarna på 1600-talet, säger han.
Staten exploaterade
Urban Claesson beskriver Lappland vid tidigt 1600-tal. Kyrkan hade sedan medeltiden sina huvudkyrkor och prästboställen vid kusten, med stora pastorat som omfattade inlandet, det som utgjordes av lappmarken. I planen fanns ett program för att utbilda samer till präster med avsikt att de utan fasta boställen skulle verka i lappmarken, inom rådande samisk livsform. Programmet kom inte att förverkligas.
Med upptäckten av silvermalm i lappmarken fick staten behov av en ny infrastruktur. Nu skulle det inrättas socknar med tillhörande prästboställen. Socknarna utgjorde dåtidens kommuner och skulle skapa strukturer som underlättade exploatering av området. Samtidigt legitimerades nyordningen som ett sätt att stärka kristendomen.
När den nya infrastrukturen skulle bemannas fick kyrkan anpassa sig. Prästerna blev de första nybyggarna i lappmarken.
– Kyrkan ansvarade för att det fanns personal på plats och staten såg till att det fanns boställen för deras försörjning, konstaterar Urban Claesson.
Tunnsått med material
De nya boställena verkar ha grundats på samiskt så kallade lappskatteland som, enligt de källor Urban Claesson studerat, verkar ha donerats eller sålts.
– Jag har kunnat se enstaka köp eller donation, men det är mycket tunnsått med materialet. Vi vet inget om hur påtryckningarna såg ut vad gäller att överföra dessa egendomar från samer. Här kan det ha funnits press. Vi kan samtidigt notera att det utifrån häradsrätterna inte finns bevarade samiska klagomål på oegentligheter, förklarar han.
Samerna hade vid den tiden en stark röst i häradsrätterna. De hade också rätt att ”hålla på ett land”, ett begrepp som kan beskrivas som dåtidens äganderätt. Det kom att ändras.
– Under 1700-talet ser vi att den statliga linjen blev hårdare. Det var två system som krockade, och här segrade landshövdingen, eller staten. Makten gick från häradsrätten till landshövdingen. Det var ett nytt sätt att se, berättar Urban Claesson.
Ny syn på ägande
Med den nya maktordningen kom också en annan syn på mark och äganderätt.
– Landshövdingen började hävda att all mark var Kronans, det vill säga statens, säger Urban Claesson.
Hur det då gick till när staten tog över markerna är höjt i dunkel.
– I den fasen tänkte man att staten ägde all mark. Det sågs som odisponerad statlig mark. Där försvann nog möjligheten att bevisa ägandekedjan från samer till kyrkan när det gäller tiden efter 1600-talet, menar han.
Urban Claesson har även letat efter ursprunget till de marker som inrättades som prästboställen i Jämtland, Härjedalen och Västernorrland. Här har det varit ännu svårare att få en bild av hur det gick till.
Medeltida anor
I den här delen av landet kom marken i regel till kyrkans ägo redan under medeltiden. Dokumentationen är knapp och i det lilla som finns har det inte framkommit uppgifter som tyder på ursprungligt samiskt ägande.
– Att källor saknas utesluter givetvis inte att det skett överföringar från samer till kyrkan, understryker Urban Claesson.
Kajsa Åslin
2026-03-16