Foto: Maria Eddebo Persson

Nu tändas tusen juleljus

Under årets mörkaste tid tänds allt fler ljus och stjärnor i våra fönster. Trots att jag tycker att det är fint känner jag samtidigt hur de många ljusen lätt blir ett sätt att visa upp en ytlig bild av den perfekta julen. Besvikelsen ligger nära till hands om den glittriga ytan inte skapar den förväntade julstämningen eller om resurserna, orken eller familjesituationen inte räcker till att uppfylla bilden av ett riktigt julfirande.

Jag tänker på alla de barn och unga som bara vill hoppa över julen. Hur det som anses vara barnens högtid bara är en plåga för en del. Kanske finns det inga pengar till julklappar där hemma, kanske är familjen trasig och dysfunktionell eller så handlar julen bara om att genomlida en lång helg med onyktra föräldrar. Jag tänker också på alla dem som förlorat en livskamrat, en förälder, ett syskon eller en god vän under året. Under den ibland till synes perfekta ytan finns så mycken julångest.

Var finns julefriden? Är den bara till för en del av oss? För vem lyser julens många ljus?

Det lilla barnet som fick sin första sovplats bland djuren i ett stall, vad var hans bild av julen? Ja, knappast handlade den om julstress och julpynt, överflöd av mat och dyra julkappar. Inte heller handlade den om att lyfta fram den lyckliga kärnfamiljens julglädje så att alla som inte har en sådan familj ska känna sig nedtryckta. Julens barn föddes utanför de socialt accepterade sammanhangen, hade inget eget hem och fick så småningom fly från sitt land. Han firade sin första jul tillsammans med fattiga föräldrar och några herdar som jobbade nattskift. För honom är julen något helt annat än vad vi gjort den till.

Jag hoppas och ber att alla med julångest denna jul, ändå får en glimt av det som är julens innersta mening. En mening så innehållsrik och stark, att om vi bara hittar den, så skulle vi kunna uppleva julefrid även om vi firar den enklaste jul i ensamhet.

Eva Nordung Byström

Det jag tänker på är det som juleljusen i våra fönster egentligen symboliserar: den trotsiga tron på kärleken som övervinner allt och varje människas mening och värde. Detta är den djupaste meningen i julens berättelse om hur Gud blir en av oss i julens barn.

Jag hoppas och ber att alla med julångest denna jul, ändå får en glimt av det som är julens innersta mening. En mening så innehållsrik och stark, att om vi bara hittar den, så skulle vi kunna uppleva julefrid även om vi firar den enklaste jul i ensamhet.

Så låt oss i julens ljus se både på oss själva och på de människor vi möter med Jesusbarnets klara ögon. Våga tro på att det han ser hos varje människa är sant: du är värdefull, du bär ett ljus i ditt inre, det finns en mening med att du finns till och det finns en mening med varje människa du möter. Håll julens ljus brinnande, tillåt det aldrig slockna varken inom dig eller i vårt gemensamma liv i samhället och världen.

Sluta aldrig kämpa, sluta aldrig hoppas, sluta aldrig tro. Ljuset är starkare än mörkret.

Med önskan om julens ljus och frid,
biskop Eva Nordung Byström 

Svensk psalm 116

Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund,
och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

 

Och över stad och land i kväll
går julens glada bud,
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

 

Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus!

 

I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid!