Här, i utkanten av Oviksfjällen, ligger kapellet som under några vinterdagar blir hem för deltagarna i Sydöstra Jämtlands Pastorats pilgrimsskidåkning. Boendet är enkelt: öppenspis, utedass, några elradiatorer och en elspis. Vattnet hämtas i dunkar en kilometer bort, transporterade med snöskoter. Det är spartanskt, men samtidigt tillräckligt – och kanske just därför skärps sinnena.
Kapellet, uppfört på kyrkans mark 1977 och invigt året därpå, är byggt i samma stil som fäbodvallens övriga byggnader. Det smälter in i landskapet snarare än bryter av det. Här blir naturen inte bara en fond, utan en del av upplevelsen.
Och det är just naturens närvaro som sätter tonen. Vidderna, tystnaden och ljuset förstärker inte bara det yttre intrycket, utan också den inre resan. För pilgrimsskidåkningen handlar lika mycket om reflektion som om rörelse.
En central gestalt under vistelsen är prästen Gunilla Jonsson som med sin långa erfarenhet – hon har verkat sedan 1979 – leder deltagarna genom dagliga tanketrådar och samtal. Morgnarna börjar i stillhet, med ord som sedan får följa med ut i skidspåren och tillbaka till gemensam reflektion.
Men vistelsen rymmer också kunskap bortom det andliga. Under dagarna ansluter Anki Solsten, verksam inom renskötsel och som samisk handläggare i pastoratet. Med djup förankring i området guidar hon deltagarna genom det samiska året – inte i fyra, utan åtta årstider.
I kapellet finns en utställning som knyter samman kyrkans högtider med de samiska årstiderna. Här vävs berättelser om natur, tro och livsvillkor samman. Det handlar om mer än tradition – det handlar om ett sätt att förstå världen.
Solsten beskriver hur klimatförändringarna påverkar renskötseln i grunden. Tidigare snösmältning, förändrade betesförhållanden och ökade temperaturer skapar nya utmaningar. Under sommaren, när värmen stiger och snöfläckarna försvinner, kan renarna inte längre svalka sig. Insekter och parasiter ökar, stressen likaså.
Under vintern försvåras betet när is och skare hindrar renarna från att komma åt lav. Det leder till stödutfodring och tätare hjordar, vilket i sin tur ökar risken för sjukdomar. För renskötarna innebär det mer arbete, större beroende av maskiner och en allt mer pressad arbetsmiljö.
Även övergångarna mellan årstiderna påverkas. När snön inte kommer som den ska blir det svårare att samla hjorden. När isarna inte bär riskerar flyttleder att brytas. Det är ett system i obalans – där både djur och människor påverkas.
Under en av dagarna får deltagarna även möta verkligheten bakom berättelserna. Hemma hos Solstens presenteras en renkalv, känd från tv, och samtalen fortsätter tillsammans med dottern Evelina Solsten, renskötare och influenser. Hon beskriver hur extrema vädervariationer – snöstormar, regn och värme – gör kalvarna mer utsatta och förändrar förutsättningarna för hela näringen.
Trots allvaret finns också en tydlig stolthet. Renskötsel är inte bara ett arbete – det är kultur, identitet och en del av det samiska arvet. Men det är också en verksamhet som är djupt beroende av klimatets stabilitet.
Samtidigt pågår pilgrimsvandringen vidare, i sin egen takt. Skidspåren slingrar sig genom landskapet, och varje dag bär med sig nya intryck – både yttre och inre.
Måltiderna blir en del av helheten. Klimatsmart, lokalt producerad mat från Jämtland serveras, med råvaror som fisk från Börtnan och potatis från trakten. Det är enkelt, men genomtänkt – i linje med platsens anda.
När dagarna i Arådalen närmar sig sitt slut är det med en känsla av påfyllning. Inte bara av energi, utan av perspektiv. Kombinationen av fysisk ansträngning, andlig reflektion och ny kunskap skapar något mer än en vanlig vistelse. Det är en resa – både genom fjällandskapet och inåt.
Och kanske är det just där, i mötet mellan snö, tystnad och berättelser, som något verkligen fastnar.
Anders Sandström,
klimatstrateg på stiftskansliet i Härnösand