Det senaste halvåret har en bild av Jesus återkommit i olika sammanhang i Härnösands stift. Där kan man se Jesus sittande vid en lägereld. Han är omgiven av karg ödemark, på natthimlen ovan glorian syns vintergatan. Jesus mitt i världen, men inbjuder samtidigt till gemenskap. Man vill sätta sig vid hans sida, lyssna till hans ord, dela tankar. Bilden har namnet ”Christ in the Wilderness” och är målad av Kelly Latimore.
Det är också en bild av vår kyrka, vad den redan är och än mer skulle kunna vara. En lägereldskyrka, som lyser upp världen med diakonal omsorg och evangelium. En värmande plats som lockar till gemenskap. Platsen där alla kan känna Guds kärlek, dela sin längtan och lyssna till de stora berättelserna om Jesus och Guds folk.
I lägereldskyrkan är samlingsplatsen runt elden tydlig, samtidigt som ljuset och värmen förmår förändra världen. Det är också utmaningen för oss som kyrka: att vara en tydlig och varm gemenskap som alla kan söka sig till, och att samtidigt finnas i samhällets utsatta marginaler.
Strategin ”Diakoni och mission i ett glesbygdsstift” som stiftsstyrelsen beslutade om 2024 sätter fingret på det intensiva arbete som ligger framför oss. Där blir det tydligt att det är ett gemensamt ansvar för hela kyrkans folk att engagera andra och skapa rum.
Från flera håll uttrycker unga vuxna ängslan över att träda in i kyrkorummet. Alla vet inte vilken församling de bor i och tillhör, att kyrkan är deras. Det kommer krävas en stor arbetsinsats att hjälpa, både unga och äldre, att hitta till sin församling, likaså att skapa en gemenskap man längtar tillbaka till.
För att kunna satsa på dessa frågor har stiftet antagit ett framtidsprogram med fokus på engagerat kyrkfolk, kommunikation, diakoni och sydsamiskt kyrkoliv. För att utvecklas med ett engagerat kyrkfolk som både hittar till och längtar hem till kyrkan behöver vi ställa om från en verksamhetsbaserad kyrka till en församlingsgemenskap, till en lägereldskyrka.
Omställningen är en perspektivförändring som kommer att ta tid, med mycket utbildning och processarbete både i församling och på stiftsnivå. Att fler delar ansvaret för gemenskapsbyggandet är en viktig pusselbit för lägereldskyrkan.
Välkomnandet blir mer engagerat och personligt om det kommer från någon som är som en själv. Därför behöver vi arbeta mer tillsammans i kyrkan: anställda, förtroendevalda och ideella medarbetare. Vi – ett engagerat kyrkofolk – behöver hjälpas åt att bjuda in, känna igen, bygga relationer, vägleda, och att uppskatta engagemang. Den lokala församlingen är grundläggande för dessa nära, trygga och pastorala relationer.
Det handlar också om hur vi som stift och pastorat prioriterar ekonomi och arbetstid. Sedan många decennier har vi lärt oss att tänka verksamhet och statistik, men det är inte alltid det som stärker det kyrkliga engagemanget, fördjupar tro eller den diakonala omsorgen. Stiftsstyrelsens strategi för ett glesbygdsstift visar att det finns andra prioriteringar som får kyrkans lägereld att brinna bättre och längre.
Vad lägger vi för bränsle på lägerelden som får församlingarna att synas tydligare i samhället och stärker gemenskap och engagemang? I ett stort glesbygdsstift är det en väsentligare fråga än att fundera på om verksamheten täcker alla åldrar och den grundläggande uppgiftens alla områden.
Trons språk tar nya vägar, även om de andliga behoven består. I vår tid finns en stor andlig längtan, men kyrkans folk har förlorat kunskapen som tidigare generationer bar av böner, sånger, och berättelser. Det vi hör från unga vuxna är en önskan om mystik, trosundervisning, gemenskap och möjlighet till engagemang. Härnösands stift har som uppdrag nu att möta denna längtan, att skapa plats vid lägerelden där trons språk kan fördjupas och det diakonala engagemanget stärkas
Teresia Boström,
biskop i Härnösands stift
Läs även stiftsstyrelsens strategi 2025-2028 ”Diakoni och mission i ett glesbygdsstift”: