Den här sommaren reses på flera platser i Sverige minnesstenar för offren i 1600-talets trolldomsprocesser.
1676 till 1678 anklagades hundratals människor – främst kvinnor – för trolldom. De demoniserades och dödades. De är våra förmödrar och förfäder och deras öden berör oss. Samtidigt behöver vi tala om att vi också är ättlingar till förövarna. Även deras gener bär många av oss i sina kroppar.
Vi måste vara vaksamma så att vi inte ser 1600-talets människor som helt olika oss själva. Då riskerar vi att inte känna igen samma mönster i vår egen tid – på nätet, i politiken och i vardagen.
Vi båda är historiker och biskopar. Vi vill lyfta fram de förhållanden som möjliggjorde detta förtryck. På 1600-talet var Sverige ett enhetssamhälle där kyrkan, rättsväsendet och kommunen var tätt sammanflätade. Det fanns ingen tydlig gräns mellan religion och samhälle.
Samtidigt var det en tid präglad av rädsla. Sverige drabbades av missväxt och landet var ständigt i krig. I denna osäkra tid växte misstänksamhet och konflikter. Rykten kunde snabbt bli till anklagelser.
En del företrädare för samhället och kyrkan drev på trolldomsprocesserna, medan andra aktivt bekämpade och fick slut på hysterin. Beryktad är prästen Laurentius Hornaeus i Ångermanland, som fick i uppdrag av sin kyrkoherde att spåra alla i bygden som påstods ägna sig åt trolldom. Det slutade med Sveriges i fredstid största massavrättning i juni 1675. En annan av kyrkans män, biskop Nicolaus Rudbeckius i Västerås, spelade en viktig roll i att stoppa de rättsvidriga processerna.
Ett enkelt svar på skuldfrågan lär oss inte av historien och vi kan inte heller med respekt för offren tala om vad som hände. Många deltog i att sprida rykten och vittna mot sina grannar. Både lokalsamhället och statsmakten bidrog till förföljelserna. Många av oss är förmodligen avlägset släkt med såväl förövare som offer.
Anklagelserna byggde på förtal och mobbning – något vi känner igen från vår tid.
Den isländska forskaren Sigrun Adalbjarnardottir har visat hur liknande mekanismer fungerar i skolor. Barn som utpekas som ”fel” blir utsatta för utfrysning och våld. Ett resultat i hennes forskning är att upphovet till mobbningen ofta är individer som själva upplever sig som utsatta.
Det samma kan sannolikt sägas om 1600-talets trolldomsanklagelser. I det svårt sargade 1600-talssamhället kämpade de flesta hårt för sin överlevnad.
Vi hedrar offren genom att minnas deras öden – och genom att säga ifrån när människor idag misstänkliggörs utan grund. Trolldomsprocesserna visar att demonisering och förtal kan få fruktansvärda följder. Må vi ta ansvar för den tid vi lever och stävja de förtalskampanjer som finns idag.
Teresia Boström, biskop i Härnösands stift
Mikael Mogren, biskop i Västerås stift
Artikeln har publicerats i dagstidningar i Härnösands- och Västerås stift, i början av juni 2025.