Vänskap över gränserna

Minns ni hösten 2024 då pastoratet gästades av Teodor Drozdowicz och Paweł Meler från Polen? I april var det äntligen dags för att oss att återgälda besöket då Präst-Erika och Kyrkoherde-Karin reste genom Tyskland ner till sydvästra Polen till Świdnica. 

Ett levande världsarv
Vi blev varmt mottagna av våra polska värdar och inkvarterades på det lilla hotell som församlingen driver för att finansiera sin verksamhet.

Den lutherska kyrkan i Polen har en för oss annorlunda historia. I samband med trettioåriga kriget blev katolicismen den dominerande trosinriktningen och protestanterna stod utan kyrkor. Som en del av den westfaliska freden fick de till slut tillstånd att bygga tre kyrkor i Schlesien, under förutsättning att de endast använde förgängligt material och att byggnaderna stod färdiga inom ett år.

Den katolske kejsaren anade nog inte att två av de största kyrkorna fortfarande skulle stå kvar flera hundra år senare och dessutom räknas som världsarv. Den största av dem besökte vi i den lilla staden Świdnica. Kyrkan uppfördes på endast tio månader. Området omges av en mur och rymmer både prästgård, klocktorn, café och det lilla hotell där vi bodde. Genom århundradena har denna lutherska enklav även haft ett eget sjukhus och bedrivit kantorsutbildning.

I dag stoltserar församlingen med en internationell Bachfestival varje 
sommar, och vi fick en gedigen presentation av den stora orgeln med 
sina flera tusen pipor.

Svenskt stöd genom århundradena
Under vårt besök fick vi lära oss mycket om den lutherska kyrkans historia i Polen, där svenskar genom tiderna har utgjort ett viktigt stöd. Vi tackades till och med för den hjälp kyrkan fått av ”oss” för mer än 300 år sedan.

Självklart bjöds vi på polska specialiteter, och en dag fick vi en intressant guidning i storstaden Wrocław, knappt en timmes resa därifrån.

Samtal om tro, gemenskap och framtid
Vi samtalade också mycket om hur det är att vara en liten minoritet i ett land där de flesta tillhör den katolska kyrkan.

Dessutom hann vi dela vår oro över de strömningar i tiden som vill dra 
gränser mellan människor snarare än att försöka förstå varandra. 
Här var vi helt överens om vikten av att envist fortsätta kämpa för det goda.

Ett vänskapsavtal för framtiden
Höjdpunkten under besöket var söndagens gudstjänst. Då förrättades årets första dop, något som inte hör till vanligheterna i en så liten församling,  och vårt vänskapsavtal undertecknades.

Vi har bland annat lovat att fortsätta besöka varandras församlingar och att be för varandra varje söndag.

Efter gudstjänsten åt vi lunch tillsammans med kyrkorådet och den tidigare kyrkoherden, som av en händelse också är biskop. Efter måltiden hade kyrkorådet en viktig fråga till oss: 
– När får vi komma och hälsa på er?

Hälsning från kyrkoherde Karin Larsdotter framförd under mässan i Fredskyrkan i Świdnica tredje söndagen i påsktid med rubriken "Den gode herden" (Miscericordias domini) 19 april 2026. 

Kära vänner i Kristus, 

Jag vill börja med att uttrycka vår glädje över att få vara här idag. Vi har blivit så väl emottagna!  Tack! Vi har fått se er församling, blivit guidade i Wroclaw och så har vi beundrat all grönska och alla blommor. För hemma i Gästrikekusten är det fortfarande grått och brunt efter en lång vinter. Jag kan inte se mig mätt på alla gröna fält här utanför Swidnica! 

Idag skriver vi under ett papper som är så mycket mer än bara ett papper. Det står för vår vilja att höra samman, fast våra yttre förutsättningar är olika. Svenska kyrka är en majoritetskyrka i ett land där bara en liten minoritet firar gudstjänst troget. Här finns en minoritetskyrka med stort engagemang, inte minst över denna fantastiska kyrka, Fredskyrkan. Vi har långt till våra grannländer, här kan man nå flera länder med tåg på samma dag. Sverige har haft fred i mer än 200 år, här har varje släkt en egen krigsberättelse. Ja, vi har olikheter, men det är inte därför vi är här. 

Vi är här för att vi delar en tro på vår Herre Jesus Kristus, och att den tron, och endast den tron kan göra oss rättfärdiga. Sola fide. Vi är här för att vi är systrar och bröder i en enda evangelisk Kyrka. Vi är här för att vi vill dela erfarenheter av vad det är att vara en luthersk kyrka i Europa idag. Jag ville säga : i ett  Europa som ser annorlunda ut idag, men efter gårdagens historiska vandring är det bättre att säga; i ett Europa som ständigt förändras, semper reformanda.   

Idag manifesterar vi vår vänskap och vår tro på att söka förståelse mellan varandra, inte splittring. Och skulle vi ibland ändå känna oss lite splittrade, för så är det livet ibland - får vi minnas att vi hör till en skock får som vallas av den främste fåraherden av alla, den gode Herden Jesus. 

Så låt mig sluta vid de där gröna fälten jag nämnde i början, jag vill låta dem symbolisera starten på vår gemensamma resa, för visst trivs väl får och små lamm allra bästa på nytt, friskt gräs? 

Guds rika välsignelse, önskar jag er alla! Och varmt välkommen till Gästrikekusten när ni kommer till Sverige. Niech Pan wam błogosławi. I Faderns, och Sonens och den Helige Andens namn. Amen

För att komma till vår vänförsamlings hemsida, klicka här